Download PDF

Vanliga frågor och svar.

Klimatkompensation

Det finns många olika standarder som certifierar klimatkompensationsprojekt.

Att klimatkompensera genom att köpa certifikat från ett skogsprojekt, tex Plan Vivo, innebär att avskogning motverkas och ger en ökning av biomassa som tar upp motsvarande mängd koldioxid som man släpper ut och som man vill kompensera för.

Att kompensera genom energiprojekt, tex Gold Standard, betyder att man medverkar i projekt som syftar till att producera förnybar energi, t.ex. vindkraft, solenergi eller biogas. På så vis ska användning av fossil energi minska och andelen förnybar öka.

Att köpa upp utsläppsrätter som man sedan inte använder innebär att man drar bort utsläppsrätter från marknaden. Tanken är att det skapar knapphet och därmed driver upp priserna på utsläppsrätter, vilket i sin tur ska göra det lönsamt för industrin att vidta åtgärder såsom att investera i ny teknik eller minska sin energiåtgång.

En svårighet när man utvecklar klimatkompensationsprojekt i utvecklingsländer är att se till att projekten är additionella, det vill säga att det leder till mindre utsläpp än om projektet inte funnits (baseline). Detta kallas additionalitet och är det mest fundamentala och samtidigt mest omstridda kriteriet som måste uppfyllas för att ett klimatprojekt ska bli godkänt.

För alla företag som klimatkompenserar är det viktigt att projekten är additionella. Detta eftersom det avgör om kundens pengar gör nytta eller inte, dvs. att det de facto sker en klimatkompensation.

En anledning till att additionalitet blivit ett omdiskuterat begrepp är att många projekt som genomförts under åren har varit tveksamma ur denna synpunkt. Flera oberoende genomgångar, bland annat av WWF, har påvisat grava brister i CDM-systemet, till exempel att en stor andel av alla godkända projekt troligen hade genomförts ändå.

Additionalitet kan mätas på olika sätt och följande tre är vanliga:

  • Man kan göra en prövning för att se om det finns några konkreta hinder som sätter stopp för projekten. Finns det hinder så kan projektet vara additionellt.
  • Man kan göra en kalkyl för att se om projektet är finansiellt gångbart. Visar kalkylen på låg lönsamhet utan stöd från klimatkompensationsmarknad, och mycket bättre lönsamhet med, kan projektet vara additionellt.
  • Till sist går det att analysera huruvida projekttypen har genomförts i regionen tidigare. Om inte är chanserna goda att projektet bedöms vara additionellt.

I Plan Vivo-projekt jobbar man med samhällen på landsbygden som saknar finansiell, teknisk och social kapacitet för att upprätta långsiktigt och hållbart bruk av marken. Därför genomgår projekten test för att visa att de inte är ett direkt resultat av lagstiftning eller är kommersiellt gångbara av egen kraft.

Kyotoprotokollet är ett åtagande att minska utsläppen. Ett sätt är att sätta ett utsläppstak, tilldela utsläppsrätter och sedan handla med utsläppsrätter, en strategi som bland annat EU valt (på engelska kallat cap&trade). Företag inom branscher som har stora utsläpp berörs av denna handel. Ett företag får en viss tilldelning av utsläppsrätter. Släpper man ut mer än tilldelningen måste man köpa utsläppsrätter. Släpper man ut mindre kan man i stället sälja dessa.

Det är också möjligt att tillgodoräkna sig utsläppsminskning genom klimatkompensation. Det görs genom investeringar i s.k CDM-projekt (Clean Development Mechanism), som är energiprojekt i utvecklingsländer eller JI-projekt (Joint Implementation) som är projekt som minskar utsläpp i länder som också har ett Kyoto-åtagande. Tanken är att dessa projekt ska ge mer utsläppsminskning för en viss investering än motsvarande i ett i-land. På så sätt är det tänkt att den totala kostnaden att uppfylla det övergripande målet, det vill säga att motverka farliga temperaturförändringar, blir mindre. Överföring av teknologi till utvecklingsländer och bidrag till hållbar utveckling är ytterligare syften.

Både företag, organisationer och individer klimatkompenserar. Företag som berörs av utsläppshandeln kan klimatkompensera men det kan också vara ett frivilligt åtagande som företag eller individer gör.

Det finns olika mer eller mindre standardiserade modeller som används för beräkning av växthusgaser samt databaser med utsläppsdata för aktiviteter, produkter och dylikt. Vissa utsläpp räknas alltid in, medan det finns flexibilitet när det gäller andra. Man måste bestämma sig för vilka utsläpp man tar med och vara beredd att redovisa hur man gjort avgränsningar. Ska till exempel transporter av varor till och från egna anläggningar räknas in, trots att de transporteras av andra företag? Inkluderas personalens resor till och från arbetsplatsen?

Det skulle kunna vara så, men de företag vi arbetar med vill klimatkompensera samtidigt som man på ett ansvarsfullt sätt arbetar med att minska sina utsläpp. De är också beredda att frivilligt ta en kostnad för att göra detta. Våra kunder undertecknar en avsiktsförklaring med oss där de förbinder sig att se över och minska sin egen direkta påverkan. Det har dessutom visat sig att många kunder använder kompensationskostnaden som en intern miljöskatt som påskyndar omställningen genom att förbättra investeringskalkyler för utsläppsreducerande åtgärder.

All erfarenhet från miljöarbete visar att det är en farlig linje att vidta åtgärder som är profilförstärkande, men som inte innebär att man förändrar sig.

Det skulle kunna vara så, om man nöjer sig med att kompensera. Det är därför av största vikt att alltid betona att detta inte räcker. Det är endast en temporär åtgärd för att göra något omedelbart. Den får inte ses isolerat utan är en åtgärd bland många. Om det är så att omställning av energianvändning och andra åtgärder som minskar klimatbelastningen tar tid att göra så är klimatkompensation ett kraftfullt sätt att agera redan idag. Genom att rycka ut en åtgärd av ett helt paket ger kritiker bilden av att kompensation är som att köpa avlatsbrev.

En intressant dynamik är att när företag får klart för sig kostnaden för de utsläpp man ger upphov till, dvs. när man börjar betala sina externa kostnader, så brukar en medvetenhet uppstå som innebär att man försöker eliminera denna kostnadspost. Det bästa sättet att får ner kostnaden, som annars uppstår år efter år, är att minska fossilanvändningen. Nuvärdeskostnaden av framtida årliga kompensationsåtgärder ställs mot en investering som direkt minskar utsläppen.

Klimatkompensation avser en utsläppsreduktion eller ett upptag av växthusgaser från aktiviteter utanför en organisations egen verksamhet och utanför Sveriges gränser. En viktig anledning till att klimatkompensation sker utanför ett Sveriges gränser är att åtgärden/projektet måste kunna påvisas vara ”additionell”, vilket inte går inom Sveriges gränser då vi som land och som en del av EU:s utsläppshandel har ett utsläppstak. Dessutom skulle det gå emot en av principerna bakom klimatkompensation, det vill säga avsikten att komma åt de billigaste klimatåtgärderna först vilket ger kostnadseffektivitet. Klimatprojekt inom ett företag i Sverige, hur de än finansieras, betecknas lämpligen effektiviseringsprojekt eller klimatprojekt för att undvika missförstånd.

2014 nekades vår kund Saltå Kvarn att göra avdrag för beräkningar av klimatpåverkan och klimatkompensation. Skatteverket menar att kompensationen inte innebär någon motprestation och därför ska betraktas som en gåva och att det saknas samband mellan den egna verksamheten och klimatkompensationen.

Här kan du läsa domen

Vi rekommenderar alla våra kunder som klimatkompenserar att yrka öppet avdrag för kostnaden.

Hör av dig till oss om du vill veta mer

 

 

 

För att kunna kommunicera att man är klimatneutral krävs det bland annat att man beräknar alla sina utsläpp, i alla tre scope. Det finns i dagsläget två standarder PAS 2060 och ISO 14021 som ger vägledning hur man ska räkna.

Det pågår också flera initiativ för att skapa tydligare riktlinjer för klimatneutralitet för att undvika att aktörer lovar mer än vad man kan hålla och greenwash.

Skogsprojekt

Att plantera träd och motverka avskogning är en av de mest effektiva metoder som finns för klimatkompensation både genom att det reducerar utsläppen och tar upp koldioxid ur atmosfären. När träd växer upp binds kol som tas från atmosfärens koldioxid genom fotosyntesen. Detta är ett vetenskapligt faktum. För att ge avsedd effekt bör ett antal villkor ska uppfyllas, t.ex. att trädplanteringen inte skulle ha ägt rum i alla fall. Detta utesluter trädplantering i Sverige där det finns lag på att återplantera efter avverkning. Ett annat villkor är att skogsbeståndet står kvar och bildar ett område som långsiktigt binder koldioxiden. Varje träd har en begränsad livslängd. När ett träd avverkas ska återplantering ske. Även efter avverkning binder träd fortfarande kol om det används till husbyggnation eller möbler. När trädet dör förmultnar det och det bundna kolet frisläpps till stor del till atmosfären. Men trädplanteringen fortsätter att binda koldioxid genom att den sköts och förnyas genom planering av nya träd. Det innebär att koldioxid hela tiden frigörs men nya träd binder den igen.

Planterade träd binder koldioxid. Men en stor del av klimatnyttan från de projekt som ZeroMission stödjer ligger även i minskade utsläpp i och med reducerad avskogning. Detta beror på att projekten sker i samarbete med lokala bönder som i och med att de involveras i dessa klimatkompensationsprogram får medel, utbildning och teknisk assistans som gör det möjligt att försörja sig på sin egen mark. Därmed behöver de inte söka sig in i omkringliggande naturskogar i jakt på ved, timmer, frukt och annat. Allt sådant kan de få från egen mark.

Om trädplanteringarna är certifierade, vilket är fallet med de Plan Vivo-projekt som ZeroMission arbetar med, kontrolleras kolbindningen årligen, långsiktiga avtal skrivs med småbrukare och planteringarna revideras regelbundet. Denna certifierade metod innebär att planteringen kommer att bli ett inslag i lokalbefolkningens hushållning. Träden ska avverkas när de växt klart men då är det viktigt att ett nytt återplanteras. Försäljning av timmer och byggnadsmaterial ger bönderna en ytterligare inkomst. Fruktträd ingår ofta och ved till bränsle tas från snabbväxande arter. På så vis ökar respekten för träden. När träd dör eller avverkas sker återplantering. Gallring görs för att befrämja hela planteringsytans tillväxt. Bönderna får ersättning för detta arbete. Helt säker att träden står kvar kan man ändå inte vara. Bränder kan uppstå liksom krigssituationer som förhindrar skötsel och underhåll. Vid sådana situationer finns en buffert att ta till, både inom de enskilda projekten men också inom det totala Plan Vivo-systemet, som kompenserar för förlusten.

Det slutgiltiga målet med Plan Vivo och projekten är att lokalbefolkningen ska komma till en punkt där det ses som självklart att skogsbestånd är mest värdefulla när de står kvar och genererar avkastning i form av ved, timmer, frukt och andra ekosystemtjänster. Återplantering blir då självklart varje gång avverkning sker. Detta mål uppfylls relativt snabbt i våra klimatkompensationsprojekt och utgör den största långsiktiga garantin för att skogen ska få stå kvar och att projekten ska leverera den klimatnytta som utlovas. Att metoden fungerar illustreras av det äldsta Plan Vivo-projektet i Mexiko, ScolelTe, som funnits sedan 1994 och som blomstrar än idag.

Projekten för trädplantering och bevarande av skog som ZeroMission jobbar med ligger utanför Kyotoprotokollet men trädplanteringarna är ändå certifierade och kringgärdade av ett mycket ambitiöst system för granskning och kontroll i flera led. Detta system bygger på principer med ursprung i Kyotoprotollet och Clean Development Mechanism (CDM).

Certifieringsstandarden som vi främst jobbar med heter Plan Vivo som dels innehåller regler kring uppföljning vad gäller kolbindning och utsläppsminskning, dels säkerställer en socialt och ekologiskt hållbar utveckling för småbrukare och naturområden. Valideringen och certifiering utförs i samarbete med oberoende kontrollinstitut såsom Rainforest Alliance och projekten revideras regelbundet. Plan Vivo används på många håll i världen och stöds av många miljö- och intresseorganisationer.

ZeroMission jobbar också med skogsprojekt certifierade i enlighet med Gold Standard som sedan 2013 gett sig in i skogsprojekt. Ett av de första projekten som kommer att certifieras i enlighet med Gold Standard är ZeroMissions Plan Vivo-projekt i Brasilien kallat ArBolivia som således blir dubbelcertifierat.

Plantering enligt Plan Vivo innebär att aktivt involvera småbrukare för att sköta trädplanteringarna. Dessa får en ersättning för detta arbete, vilket i många fall gör att familjerna lyfts ur fattigdom. Projekten finns i några av världens fattigaste länder och regioner vilket gör att dimensionen fattigdomsbekämpning är väldigt central. I Plan Vivo-metoden ingår också att hjälpa bönderna med rådgivning beträffande odling, växtföljder, lämpliga grödor etc. vilket också förbättrar böndernas ekonomi. Viktigt för familjernas försörjning är också att de från planteringen kan ta ut ved, virke, foder till djuren och frukt till föda och försäljning.

Det finns trädplanteringsprojekt som görs som monokulturer, som avskiljs med staket och som inte har någon positivt värde för lokalbefolkningen. Dessa tar vi avstånd ifrån. Syftet med Plan Vivo är att samarbeta med lokalbefolkningen och utgå från deras behov.

Strävan med ZeroMission Träd är att få en positiv miljöpåverkan genom att återbeskoga degraderad mark, motverka erosion, bidra till förbättrat kretslopp av vatten och att öka resiliens och biologisk mångfald genom plantering av olika inhemska trädarter. Genom att lokalbefolkningen får tillgång till virke och ved i trädplanteringen minskar trycket på naturskogarna där de tidigare tog ut vad de behövde. Det finns exempel på trädplantering med negativ miljöpåverkan, bl.a. monokultur av Eucalyptus på skyddsvärd mark. Det tar vi avstånd ifrån. Syftet med ZeroMission är att förbättra miljön som helhet och inte bara klimatet.

helt lätt. ZeroMission har en bred portfölj av projekt med skogs- och energiinriktning för att vi ska kunna matcha alla kunder med ett relevant alternativ. Trädplantering är för många av våra livsmedelskunder ett attraktivt alternativ för att det på ett lätt sätt kan kopplas till produkten och källan till utsläpp. Träd ses också som ett kommunikativt bra alternativ, inte minst då trädet i sig som symbol är kraftfullt. Trädplantering är dock ingen slutlig lösning på växthusproblematiken utan ger oss främst mer tid att byta energisystem och minska användningen av fossila bränslen, både på hemmaplan och i länderna där projekten genomförs. Mer tid behövs, växthuseffekten är en realitet och omställningen av vår energianvändning är en långsam process.

För företag vars främsta utsläppskällor är fossila kan det vara lämpligt att överväga att kompensera helt eller delvis genom ett projekt som främjar förnybar energi eftersom ett sådant på ett bättre sätt svarar mot problemet med fossila bränslen. Detta måste dock vägas mot andra argument, varav några redovisas ovan. Många företag ser kompensation även som ett viktigt kommunikationsverktyg, och andra tycker att projektens bidrag till klimatanpassning är minst lika viktiga som deras utsläppsminskande kvaliteter. Sett ur de perspektiven kan trädplantering eller bevarande av skog vara det bättre valet?

En invändning är att trädplanteringsprojekt är ett uttryck för gammeldags kolonialism där västländerna tillfredställer sina behov på tredje världens bekostnad. Det har förekommit projekt där kritik av dessa slag har varit befogad. Det gäller därför att se upp. Plantering genom Plan Vivo garanterar att alla projekt sker i samarbete med lokalbefolkningen och görs i enlighet med deras intressen.

Det finns också kritik som rör klimatnyttans beständighet i skogsprojekt. Sådana argument bemöts bäst genom de erfarenheter som nu finns, i Plan Vivos fall sedan 1994, och som bevisar att projekten fungerar. Vissa hävdar att energiprojekt är en bättre form av kompensation än skogsprojekt på grund av en högre grad av beständighet, men ZeroMission hävdar att så inte är fallet. Tyvärr är det så att nästan inga av världens mest attraktiva klimatåtgärder, däribland förnybar energi och bevarande av skog, ger en ”garanterad” klimatnytta vare sig vi genomför dem på hemma- eller bortaplan. Det gör dem inte mindre viktiga. Genom våra certifieringar kan vi dock uttala oss med stor säkerhet när vi gör utfästelser kring klimatnytta i projekten. Detta gäller såväl Plan Vivo, Gold Standard som CDM.

Skogar tar upp och binder in stora mängder koldioxid från atmosfären. Men när man hugger eller bränner ned träden släpps denna koldioxid ut igen. Idag avverkas enorma skogspartier runt om i världen i en mycket hög takt. 1-2 procent försvinner varje år. Det har gjort att närmare en femtedel av alla utsläpp av växthusgaser kommer från avverkningen av framför allt de tropiska skogarna.

Skogsavverkningen är också det största hotet mot den biologiska mångfalden. Många naturskogar försvinner på grund av efterfrågan på ved och virke. Genom ZeroMissions trädplantering minskar trycket på naturskogarna. En studie kallad The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB) uppskattar kostnaden för avskogningen till uppemot 3000 miljarder dollar. Det finns därför stora ekonomiska förtjänster att motverka avskogningen. Ett bättre jord- och skogsbruk är också en nyckel enligt FN:s jordbruksorgan för att vi ska nå millenniemålen och i sådana sammanhang lyfts ofta våra Plan Vivo-projekt fram som ett bra verktyg.

Det är svårt att relatera en viss utsläppsmängd, t.ex. ett ton koldioxid, till ett visst antal planterade träd, eftersom en del av de träd som planteras kommer att gallras bort för att ge utrymme åt de andra att växa. En annan svårighet är att ett genomsnittligt uppvuxet träd innehåller olika mängd kol, från runt 100-500 kg kol vilket motsvarar 400-2000 kg koldioxid. Men variationerna är mycket stora eftersom olika träd växer olika fort och blir olika stora. När planteringen ska genomföras upprättas en landanvändningsplan där man beslutar om vilka trädslag som ingår. Kolbindningen beräknas därefter och följs upp årligen.

ZeroMission genomför vid behov en analys där vi uppskattar hur många träd kundens klimatkompensation resulterat i.

Det stämmer. Växthuseffekten uppstår till följd av att vi släpper ut jordens lagrade fossila kol i atmosfären. Vad som är mindre känt är att den globala avskogningen också starkt bidrar till växthuseffekten. Man räknar med att ca 20 % beror på detta. Trädplantering måste därför under alla omständigheter göras för att motverka avskogningen. Det är aldrig fel. Samtidigt måste vi minska strömmen av fossilt kol som släpps ut i atmosfären genom övergång till förnybar energi.

På de breddgrader som ZeroMissions projekt är belägna växer träd mycket snabbt. På 20 år blir de flesta träden fullvuxna. Den fulla klimatnyttan säljs dock när träden planteras. Anledningen till detta är att det är då projekten och deltagande småbrukare behöver kapitaltillskottet. Utan detta upplägg skulle således projekten inte komma till stånd över huvud taget och det skulle vara stört omöjligt att inkludera småbrukare i konceptet. Detta sätt som Plan Vivo utformade redan på 90-talet är nu totalt etablerat i branschen. Både CarbonFix och Gold Standard har anammat samma metod som kallas ”ex ante crediting”. Kunder tycker ofta att detta upplägg är väldigt positivt. Trots att det tar en tid innan klimatnytta realiserat är uppsidan att additionaliteten är hög, det vill säga kunder upplever att deras pengar gör skillnad på ett helt annat sätt än om de exempelvis skulle köpa in sig i en befintlig skog. Många av våra kunder åker och besöker projekten och kan då med egna ögon se hur träden växer och binder koldioxid.

En grundbult i den trädplantering som vi erbjuder är att de lokala bönderna får bättre försörjningsmöjligheter. Trädplanteringen får inte ta hela bondens mark i anspråk utan kombineras med bondens odling av helt andra grödor i så kallade trädjordbruk eller på engelska ”agroforestry”. Utifrån försörjningsbehov, jordmån, vattentillgång, läge med mera görs för varje bonde en markanvändningsplan med förslag över lämpliga trädsorter att plantera. Agroforestry framstår alltmer som en nyckelteknik för att världen ska säkra livsmedelstillgången och samtidigt mota klimathotet.

Energiprojekt

Alla ZeroMisssion Energiprojekt ger ett positivt bidrag till hållbar utveckling inom dess geografiska område. Både ekologiska och sociala kvaliteter måste ingå. Den kan gälla minskning av luftföroreningar, hälsoaspekter och förorening av vatten, förbättrad levnadsstandard, nya arbetstillfällen eller överföring av kunskap och teknologi. Projekt som är Gold Standard-certifierade uppfyller dessa miljömässiga och sociala krav.

Det görs en regelbunden inspektion av projekten genom oberoende organisationer. Det sker genom UNO-ackrediterade organisationer såsom SGS, TÜV eller DNV och pågår under projektets hela livslängd.

Gold Standard ställer krav som, utöver de vanliga CDM-kraven, lägger ribban högt vad gäller graden av lokal förankring, additionalitet och bidrag till hållbar utveckling. Projekten har varit begränsade till områdena förnybar energi och energieffektivisering men inkluderar nu också skogsprojekt. Projekt som både är certifierade i enlighet med CDM och Gold Standard är ofta dyrare än de som bara är certifierade i enlighet med en standard. Det som kostar är bland annat försäkran om bidraget till hållbar utveckling som säkerställs genom omfattande informationsinsatser och samråd med lokalbefolkningen.

Den som köper så kallade reduktionsenheter (VER:s och CER:s) genom ZeroMission medverkar till att ett projekt kommer till stånd och blir framgångsrikt. Det kallas additionalitet och är ett krav som ställs på alla projekt. Additionalitet testas på olika sätt under projektutvecklingen utifrån ett standardiserat verktyg. Verktyget tillhandahålls av CDM Executive Board. Bland annat tittar man på projektets lönsamhet med och utan reduktionsenheter.

Ett annat sätt är att se om det finns andra samhälleliga eller strukturella hinder som gör det sannolikt att projektet inte skulle ha kommit till stånd utan utsläppskrediter. Projekt som av ovanstående anledningar inte bedöms komma till stånd utan klimatkompensation bedöms vara additionella. Om bedömningen tvärtom görs att projektet är lönsamt utan krediter och/eller att det inte finns hinder är projektet inte additionellt och blir således inte godkänt.