Under de 3 senaste dagarna har vi besökt projektområdet Durian Rambun, lokaliserat bland regnskogarna i centrala Sumatra i Indonesien, och bott i en by med drygt 200 personer som tillsammans skyddar och bevarar sin 2500 hektar stora regnskog från avskogning och tjuvjakt.

Projektet Durian Rambun är ett klassificerat som ett REDD+ projekt, vilket innebär att prestationsbaserade betalningar säljs för undvikandet av avskogning. Men projektet går mycket längre än så! Genom ett långgående samarbete mellan lokalbefolkningen och organisationen Fauna and Flora International (FFI) ligger fokus på att skapa social och ekonomisk utveckling för att stärka lokalbefolkningens kapacitet att i egen regi skydda och bevara regnskogen.

Under den första kvällen träffar vi Mr Kasidi, Mr Hambali samt Mr Izari som är ansvarig för skogsskötsel respektive ledare för byn. De beskriver att den största förändringen som har skett sedan projektet startades är att skogen idag är säker. Innan projektets start så kände sig ofta människorna i byn, speciellt kvinnor, rädda för inkräktande grupper från andra delar av Sumatra i jakt på mark. Idag har strategisk och regelbunden patrullering av skogsområdet gjort att avskogningen reduceras till cirka 0,5 % om året och byinvånarna känner sig säkra att arbeta i skogen. Patrulleringarna som sker månadsvis för att under ett år täcka hela projektområdet innefattar rapportering av avskogning men även rapportering av viktiga träd och djurarter samt tjuvjakt. Patrullerna är utrustade med GPS sändare för att kunna rapportera med hög noggrannhet.

Avskogning från inkräktande grupper är det enskilt största hotet mot skogarna i Durian Rambun. I det grändliggande distriktet Kotorami har i princip all regnskog blivit avskogat till följd av avskogning från inkräktande grupper. Durian Rambun är även lokaliserat som en barriär mot andra regnskogsområden vilket gör området strategiskt viktigt att bevara. Efter cirka 30 minuters motorcykelfärd på smala skogsvägar samt en timmes vandring längst brant och tät regnskog får vi själva bevittna avskogning när vi står vi gränsen mellan de två distrikten. Skillnaden mellan de två områdena när vi står mitt emellan gränsen är slående och belyser vikten av projektet på ett tydligt sätt.

Nyligen skövlad skog för kaffeplantage i gränsen mellan Durian Rambun och det grannliggande distriktet Kotorami

Genom avtal med regeringen har patrullerna i Durian Rambun befogenhet att implementera straff eller sanktioner då inkräktare påkoms.  Ett sådan exempel skedde kring gränsen till Kotorami där människor från västra Sumatra påkoms att ha avskogat 12 hektar för kaffeplantering. Efter samtal beslöts det att gruppen fick stanna under period på 8 år varpå de är tvungna att betala skatt samt hjälpa till med skyddandet av regnskogen i enlighet med det mandat som Durian Rambun erhållits från regeringen.

Framgångsfaktorer för projektet har enligt byinvånarna varit att pengarna som har inkommit från projektet har fördelats på ett demokratiskt sätt som har gynnat hela byn. Inkomsterna har vidare fördelats till olika grupper. Grupperna är indelade i ansvarsområden eller demografer och innefattar en kvinnogrupp, en skogsbruksgrupp, en ungdomsgrupp, en patrulleringsgrupp samt en grupp ansvarig för att skogslagarna upprätthålls. Under en diskussion med representanter från alla grupper berättar samtliga grupper om hur viktigt projektet har varit för att stärka samarbetet i byn och ställa om mot ett hållbart sätt att bruka jorden för långsiktiga inkomster. Nya och innovativa metoder att bruka jorden har varit ett prioriterat område för FFI som genom utbildningar samt demosrationsområden förmedlat hur den ekonomiska utväxlingen, ekosystemtjänsterna samt resurseffektiviteten av marken kan maximeras. Mr Mrisac som tidigare varit ledare för skogsbruksgruppen berättar att det på senare år har skett en förändring i hur man i byn betraktar mark. Tidigare handlade det om hur mycket mark man ägde. Mark hade olika syften beroende på vad som odlades. Idag kombineras odling av olika grödor och träd som gynnar varandra, exempelvis genom att ge skugga eller vatten, vilket minskar behovet av att avskoga mer mark för jordbruk.

Mr Lombok från FFI visar kafferostaren som köpts av kvinnorgruppen i Durian Rambun. Kaffe är den största inkomställan i byn och investeringarar för att kunna prudcera och sälja färdigpaketerat kaffe har ökat byns inkomster.

Vistelsen i Durian Rambun har varit enormt lärorik och spännande och lämnat oss fyllda med intryck. Det är uppenbart att den gemenskap och kollektiva drivkraft som råder i Durian Rambun är nyckeln till att skydda och bevara den skog som de har levt i generationer. Mr Dudu som är koordinator på FFI berättar att projektet i Durian Rambun har fått både lokal och regional uppmärksamhet med allt fler som vill ta lärdom av projektets framgångar.

På vägen tillbaka från byn mot staden Bangko möts vi återigen av lastbil efter lastbil fullastad med palmoljefrukter. Mr Lombok från FFI berättar att lockelsen av snabba pengar och lite arbete har gjort att allt fler markägare väljer att plantera monokulturer av palmoljeträd. Sumatra och Indonesien i stort står onekligen för stora utmaningar för att bevara den regnskog som så många människor och djurarter är beroende av. Vikten av frivilliga betalningar för att hantera de omkostnader som patrullering, övervakning och uppföljning medför är avgörande för Durian Rambuns fortsatta skydd.  Kostanden för alternativet, exempelvis den Sumatriska Tigerns utrotning, är svårare att prissätta.