“Vi vill ha ett internationellt pris på koldioxid”

ropade industri- och stålbolagen till politikerna i gårdagens #klimatbattle hos Industin tar matchen i Visby. Och på SPBIs seminarium om “klimatnytta” pratas det om drömmen kring en “universell klimatskatt”. Alla företag verkar önska att det fanns en gemensam spelplan, där alla länder i världen delar på kostnaden för klimatomställning. I samma veva konstaterar samtliga, och kanske tydligast transportbolagens Ulf Persbo att det inte kommer hända på ett tag, och formulerar därmed argumentet att det inte är rättvist eller ens rimligt att vi i Sverige ska behöva vara bättre och betala mer för att producera produkterna i Sverige. Han hänvisar förstås till klimatlagen och den svenska ambitionen om en fossilfri fordonsflotta till 2030.

Det går inte att blunda för verkligheten, och att investeringar krävs för klimatet är ett faktum. Däremot, som Karin Markides (ordf. regeringens vetenskapsråd) påpekar, tror även jag att detta sannolikt rent av är en stor fördel för bolag som istället utgör en möjlighet till försprång gentemot sina konkurrenter som inte tvingas adressera sin klimatpåverkan i dagsläget. För tidsaspekten är sån: förr eller senare måste vi betala för klimatpåverkan, och då gäller det att vara redo.

Det tickar på! Klimatet har slagit på sin taxameter för länge sedan, det är dags att vi gör det för våra företag också!

Och samtidigt…

presenterade igår Lidl sin klimatsatsning som innebär att de tar ansvar för sin klimatpåverkan genom att klimatkompensera. Detta betyder också att de sätter ett pris på koldioxiden och använder kostnaden som ett incitament till förbättring. Ambitionen är att pressa utvecklingen av transporter och energiförbrukning, och att uppmärksamma hela bolaget på att klimatpåverkan har ett pris. Klimatkompensation är ett sätt att prissätta koldioxiden och använda pengarna till en direkt kopplad åtgärd (förbättra klimatet), men huvudsaken är att priset finns, oavsett hur den interna skatten sedan disponeras.

Och de är inte ensamma. Liksom många andra som t.ex skrivit upp sig på uppropet “Put a price on carbon” som lanserats av CDP och UN Global Compact, har Lidl satt en hög ambitionsnivå och insett att ekonomi fortfarande styr utvecklingen och beteendet till stor del. Att prissätta koldioxid motiveras med att:

• Utmaningar driver innovation och utveckling, priset gör koldioxid till ett synligt hinder
• Det förbereder företaget för kommande kostnader för t.ex klimatskatt i ett framtida kolsnålt samhälle
• Med höjd för klimatkostnader etableras en robustare modell för investeringar och ekonomisk resiliens.

Vill ni hänga med eller?

Nej, det finns ingen universell skatt på koldioxid och det kanske känns som ett straff att Sveriges politiker pressar på och tvingar svenska bolag att klimatanpassa sig i dagsläget, men det som kvarstår är att klimatet inte kommer ändra på sig av sig själv, och i en tid när cirkulära affärsmodeller och teknisk utveckling går som snabbast kanske ett pris på koldioxid kan vara ett välmotiverat och uppiggande incitament för att klara av en hållbar utveckling.

Anta utmaningen och ta täten!