FN:s klimatmöte, COP24, är i full gång i Katowice, Polen. Platsvalet kan tyckas ironiskt, eftersom staden är en av Europas sista gruvregioner. Det sägs att ett liv i Katowice är likvärdigt med att röka 1711 cigaretter per år.

Måndagen bjöd på den officiella öppningen av COP24. Det mest omtalade öppningsanföranden höll Sir David Attenborough, utsedd till folkens representant under mötet, som påpekade att vi står inför hotet om ”en kollaps för våra civilisationer och utrotningen av mycket av naturens värld”.  Under tisdagen anordnade IPCC ett specialevent angående 1,5 graders-målet. IPCC:s omtalade rapport visar vilka ödesdigra konsekvenser en temperaturökning på mer än 1,5 grader kan få.

Förhandlingarna pågår från tidig morgon till sen kväll. Faktum är att de till och med startade redan i söndags, en dag tidigare än planerat. Det mesta tyder alltså på en medvetenhet om tidspressen både i fråga om att uppnå 1,5 graders-målet och i fråga om att lyckas förhandla fram en gemensam regelbok för Parisavtalets genomförande under dessa två veckor.

Det råder blandad tro på om parterna kommer att nå en överenskommelse under COP24. Många är optimistiska, men det är flera länder som har uttryckt oro över risken att årets COP blir ett fiasko. I områdena omkring förhandlingsrummen belyser aktivister problemet med vackra, men innehållslösa ord inne i förhandlingsrummen. 

Vissa frågor har redan nu ägnats mycket tid i förhandlingarna och kommer troligen vara fortsatta ”hot topics” under årets möte. Den första är finansieringsfrågan, dvs. hur man ska fördela ansvaret för att finansiera klimatarbetet. Den andra är vikten av transparens i relation till rapportering av finansiering och utsläppsminskningar. Till sist är det många av de som i Parisavtalet benämns som ”utvecklingsländer” som framhäver frågan om förlust och skada och pushar för att den ska inkluderas i regelboken.

Jag följer förhandlingarna med spänning och vill avslutningsvis citera vad Erika Lennon (Senior Attorney på CIEL) sa igår:

”Vi borde agerat både igår och för tio år sedan, vilket betyder att det åtminstone är hög tid att agera nu”. 

Hälsar

Norea Normelli, Student Uppsala Universitet