Avskogning ger upphov till 3 miljarder ton koldioxidutsläpp per år och är idag en av våra största  källor till utsläpp. Det trots att skogen borde vara en av våra största kolsänkor. Samtidigt tillhör ungefär 60 miljoner människor i världen urfolk som är direkt beroende av skogen för sitt uppehälle och försörjning. Att vara direkt beroende av skog, innebär att skogen är en förutsättning för att få mat, bränsle och boende. Många platser har också en spirituell betydelse för människor sedan lång tid tillbaka och är en del av deras kulturella identitet.

Min farfar, Rolf Blomberg, flyttade till Ecuador under 30 talet. Han insåg tidigt att 1900 talets Ecuador inte värdesatte sin mångfald. Han ansåg att de olika naturfolken förtrycktes och att man försökte tvinga in alla i samma mall. Han hävdade bestämt att ”det bara går att finna sin egen identitet där det finns mångfald”. Under flera decennier kämpade han på olika sätt för att människor skulle få leva precis som de ville och det har bland annat dokumenterats i SVTs ”Rolf Blomberg, fotograf på äventyr”

Idag, flera år senare är vi många som fortfarande kämpar, på ett eller annat sätt, på flera håll runt om i världen för möjligheten för naturfolk att upprätthålla sin livsstil och kultur. Att hitta hållbara alternativ som låter människor leva som de vill.

Vi arbetar till exempel med klimatkompensation som är certifierad av Plan Vivo. Plan Vivo har som mål att förbättra försörjningsmöjligheter för människor på landsbygden i utvecklingsländer i kombination av att återställa och upprätthålla ekosystem. Det gör man bland annat med hjälp av klimatkompensation, eller betalning för ekosystemtjänster (PES).

Projektet ScolelTe (trädet som växer) har funnits i 13 år i Mexiko. Projektet fokuserar på återplantering och bevarande av skog och hållbar förvaltning av naturresurser. Ett mål är att stötta människors landrättigheter och möjlighet till försörjning.

Ett viktigt område i projektet är Naha, i regnskogen.  Där finns urfolket Lacandones, som anses vara direkt nedstigande från Maya. Det är ett av tre kvarlevande Lacandon-bosättningar i Mexiko. Man är mycket orolig att traditioner och kunskap kommer att dö ut och man arbetar för att bevara men också bygga vidare på det som är kvar av Lacandon traditioner. Träden är också en viktig del av deras kulturella identitet.

Klimatkompensation och ekoturism gör det möjligt för Lacandon att kunna leva vidare på sitt sätt, och förhoppningsvis ger en möjlighet till att bevara gamla ritualer. Och för oss att uppleva andra kulturer än våra egna.

Antonio Ramos Chankin är äldst i byn och den sista som praktiserar gamla ritualer och ber till naturgudarna.