I samband med vårt 10-årsfirande gästar Camilla Zedendahl, tidigare VD på Destination Sigtuna vår blogg och delar med sig av sin resa, både när det kommer till att driva ett hållbarhetsarbete som bygger på samarbete och sin resa till ett av världens fattigaste länder, Malawi och projektet “Trees of hope” där klimatkompensationen ger ringar på vattnet. 

Det är sista kvällen i Sigtuna. Jag har jobbat här i 17 år och nu är det dags att gå vidare.

Gode vännen Dan-Erik Sahlberg tar fram gitarren och spelar en nyskriven sång. Jag lyssnar på texten, och orden fastnar…

“It is the thought that counts,

so we use to say

But the road to hell is paved with good intentions

It´s what we do that counts

Even the small things matters

You never know

what the boomerang will bring back

Someone is sitting in the shade today

Cause someone planted a tree long time ago

Someone is sitting in the shade today

What you sow you will eventually reap”

Titel: Someone is sitting in the shade today, text: Dan-Erik Sahlberg

Det är inte längre tanken som räknas

I Sigtuna ger historien oss perspektiv. Som hem för Sveriges första stad, ser man spåren av de tidiga invånarna. Vad tänkte de som var med när Sigtuna grundades? Vilka var deras utmaningar? Sedan vänds perspektiven och man undrar hur man kommer att se tillbaka på vår tid om tusen år. Kommer vi att kunna möta de utmaningar vi nu står inför. Det är svindlande och man ser klart sitt ansvar.

Därför satte vi oss ner runt ett bord. Alla hotell runt Sigtuna & Arlanda – Sveriges fjärde största hotelldestination, och representanter från Sveriges största flygplats Stockholm-Arlanda. Vi kände att när man har en sådan position och en ambition att utvecklas kan man inte bara växa, utan vi ville säkerställa att vi växer på ett hållbart sätt.

Tänk om vi skulle ha modet att lägga konkurrens åt sidan för att tillsammans och arbeta mot ett gemensamt mål – att minska våra koldioxidutsläpp. Och svaret blev ja!

Det var 2009 och sedan dess har vi träffats varannan månad, delat kunskap och tagit nya steg tillsammans. Fokus har alltid varit på handling.Och arbetet har gett effekt. Samtidigt som fler och fler gäster kommer till oss varje år, har vi kontinuerligt minskat våra CO2 utsläpp. Vi har alla satt upp laddstolpar för elbilar, vi trycker på taxibranschen för en snabbare omställning. Vi har tagit bort palmolja i maten. Och nu senast har vi även börjat beräkna matens klimatpåverkan. Och arbetet fortsätter.

Vi vill ge skugga

Vi måste minska våra egna utsläpp. Och för oss har det även varit viktigt att även arbeta med klimatkompensation. Att vi ville plantera träd tillsammans stod klart ganska snart.
Vi har försökt förklara vårt engagemang i ton CO2 och i antal träd, men det var först när jag fick möjlighet att besöka Malawi, möta människorna och se trädplanteringen som jag på riktigt insåg hur viktigt detta arbete är.

Malawi har på 50 år vuxit fyrfaldigt, från ca 4 miljoner till 16 miljoner invånare. Ca en miljon av barnen har förlorat en eller två föräldrar. Aids har drabbat landet hårt. Och medelåldern ligger något över 16 år. Nära 85 procent av befolkningen bor på landsbygden. Det är ett kraftigt tryck på jorden. Här lever man ur hand i mun. Träden har försvunnit och återkommande torka drabbar landet.

Träd binder koldioxid, visst. Men de bidrar med så mycket mer. De binder den odlingsbara jorden och minskar vattenavrinning och avdunstning. Träd ger skugga och sänker marktemperaturen, de ger människor, djur och natur en chans.

Men hur går det till?

Hur ber man världen kanske fattigaste folk att börja plantera träd och ta hand om dessa i åratal till dess att träden bär frukt eller kan användas till virke? Det är här ZeroMission och Plan Vivo kommer in. Tillsammans stöder vi ett system som redan från första stund ersätter bönderna för deras arbete med trädplantering, vare sig det gäller att plantera träd runt odlingslotter för att skydda dessa, plantera fruktträd eller att bedriva skogsbruk.

I november 2014 besöker jag Malawi. Vi möter många av småbrukarna. Flera har etsats sig fast i minnet. Som när byn har samlats under ett uråldrigt träd. En kvinna reser sig upp inför hela byn. Hon berättar stolt att hon nu tjänar pengar. Vårt stöd gör att hon nu har råd att låta sina döttrar gå kvar i skolan. Hon är beredd att arbeta, det enda vi behöver göra är att fortsätta bidra med medel. Till henne och till flera kvinnor och män som ser värdet av träden. Jag tar det med mig hem. Vi måste fortsätta bidra.

Jag vet att Sigtuna kommer att fortsätta att systematiskt minska sina koldioxidutsläpp samtidigt som engagemanget i Malawi består. Och mitt engagemang består, nu på plats på Kungliga Djurgården. Jag hoppas innerligt att fler följer efter.

Idag får någon välbehövlig skugga, för att vi bidar till att plantera träd. Det vi gör idag spelar roll imorgon.

/Camilla Zedendahl,

Ordförande GMIC Sweden tidigare vd Destination Sigtuna