Klimatfrågan – ett rättviseperspektiv

January 17, 2018

Jag kan inte sluta tänka på dilemmat som Kevin Anderson tar upp i sin föreläsning hos Kungliga Vetenskapsakademin – att för varje varje ton CO2 jag släpper ut, så innebär det att andra inte kan göra det. Hur då? Jo, vi har en global kolbudget. Det vill säga mängden tCO2 som alla på planeten kan släppa ut innan vi överskrider 1,5 graders temperaturhöjning (för 2 graders målet är ingen ide att prata om längre, det är för mycket).

Vi vet att tillgång till fossila bränslen och utsläpp skulle att förbättra livssituationen för många människor i fattigare delar av världen. Så t ex utsläpp från flygresor gör att just de utsläppen inte kan användas för att tillgodose basala behov som till exempel tillgång till elektricitet. Visste du att 1,3 miljarder människor saknar tillgång till elektricitet.

Senast igår läste jag Isobel Hadley-Kamptz inlägg om hennes beslut att inte flyga, ” jag ser deras resor och min avund har inga gränser”. Hon sätter ord på något viktigt. Jag har inte slutat flyga helt, men jag väljer så ofta bort det på grund av klimatförändringen.

Jag tänker på alla ställen jag skulle vilja åka till men aldrig kommer att kunna besöka. Och om att ibland handlar det faktiskt om att välja bort.

refuse climate change

Saxad bild av More Trees Less Assholes

Jenny Blomberg
jenny.blomberg@zeromission.se