Genom åren har vi fått återrapportering från journalister och forskare som undersökt klimatkompensation. Man har undersökt standarder, olika aktiviteter och länder.

Det är jätteviktigt. I slutet av maj kom ett reportage i Propublica om varför klimatkompensation KAN vara värre än inget. Bland annat visar den på svårigheterna kring att etablera projekt i Brasilien. Vi på ZeroMission har hittills inte lyckats få fram något hållbart projekt där på 13 år. Dessutom visar en rapport från 2016 att 85% av CDM-projekten har låg sannolikhet att skapa verkliga effekter. Man ser också många problem med REDD+, bevarade av skog. En mekanism som både har lyckats och misslyckats.

Men går det att generalisera?

Det vi vet, är att kunskap är A och O för att få fram hållbar klimatkompensation. Vi på ZeroMission besöker till exempel våra projekt regelbundet. Ibland får vi frågan om de utsläpp som sker när vi flyger till projekten, men vi vet att det är värt att resa ur ett kunskapsperspektiv och relationsmässigt med våra samarbetspartners. Det är också värt det ur klimatsynpunkt. Vi har räknat ut att vi släppt ut runt 200 ton Co2e från våra flygresor genom åren och vi har tack vare vår kunskap och övertygelse sålt över 2 000 000 ton Co2e. Det är en ”return on investment” på flera tusen. Det är värt det.

Så hur håller vi koll?

Det finns flera källor till kunskap. Från journalister, forskare och branschen. Ett exempel är The REDD monitor  ,som fokuserar på att undersöka REDD+ projekt. Det är projekt som bevarar skog. Här kan man läsa om generell kritik och specifika projekt. En generell kritik mot REDD+ projekt är att de samhällena som har äganderätt till sin skog inte får ta del av de pengarna som kommer från försäljning av klimatkompensation. Så vad lär vi oss här? Vi måste följa pengarna. Även om klimatkompensationsmarknaden kan verka som en djungel är den faktiskt uppbyggd på en hög nivå av transparens. Alla metodologier, alla projektdokument och verifikationsrapporter är helt tillgängliga. Därför är det helt möjligt att t ex följa pengarna och att se om ett projekt ställer ut nya krediter i år eller om de bara erbjuder flera år gamla krediter. Be om också om återkoppling från projekten. Vad har de använt pengarna till?

Jag och min kollega Filip var och besökte två av våra REDD+ projekt i Indonesien förra sommaren. Ett mindre, Durian Rambun och ett lite större, Bujang Raba. Nedan ser vi ett exempel på vad det lett till för verkliga effekter i Durian Rambun. För en del av inkomsten från klimatkompensation (Plan Vivo krediter) köpte kvinnokooperativet in en kaffemal och kafferost. På så sätt kan de nu paketera och sälja sitt färdiga kaffe.

Investeringen genererar på så sätt inkomster för framtiden. Det här är ett exempel på hur social hållbarhet tillgodoses när du klimatkompenserar. Är den fair?