För att klara 2-gradersmålet finns idag scenarion som räknats fram av IPCC.
Dessa visar att vi måste reducera våra utsläpp av fossila växthusgaser, men bygger också på att vi samtidigt binder koldioxid på olika sätt. Stockholm Environmental Institute (SEI) har tidigare utvärderat hur stor risken är att världen förlitar sig på olika sorters kolbindning. Resultatet då var att småskaliga och samhällsnära projekt som bedrivs redan nu är den absolut säkraste och effektivaste metoden för att binda koldioxid. I studien jämför SEI småskalig trädplantering/bevarande av skog, ekosystem, dynamiska landskap och Biomass Energy with Carbon Capture and Storage (BE-CCS).
Bevarande av skog och befintliga ekosystem är effektivare:
Nu kommer en ny studie som publicerats i Nature Communications, som visar att BECCS projekt till och med kan utgöra en utsläppskälla (istället för sänka). Det finns stora variationer i nyttan som BECCS gör, och i studien visar A.Harper et al. att om “high-carbon content ecosystems” ersätts med plantage i syfte att driva BECCS, ja då är risken stor att utsläppen faktiskt går upp istället för ner. Anledningen är att kolbindningen i våra skogar och våtmarker är så hög, att markförändringen till odling av energigrödor blir den största faktorn i ekvationen. Därmed styrker studien det som SEI tidigare uppmärksammat, nämligen att träd och bevarandet av skogar är det mest effektiva och säkra sättet att uppnå klimatnytta.
ZeroMission har 12 års erfarenhet av att jobba med småskaliga trädprojekt, och är stolta att vara representant för Plan Vivo i Norden. Plan Vivo är dessutom den standard som kommit längst med avseende på småbrukarnas villkor, sociala aspekter och transparens i sitt ekonomiska flöde. Var går pengarna när man klimatkompenserar, och hur kan klimatkompensation bidra till att lyfta människor ur fattigdom.
Kort om Biomass Energy with Carbon Capture and Storage (BECCS):
Detta är en metod för att binda koldioxid med hjälp av fotosyntesen i kombination med Carbon Capture and Storage (CCS). Tanken är att grödor som är energirika planteras, som förstås binder koldioxid när de växer genom fotosyntesen. När man skördar grödorna kan de användas för att skapa värme eller el genom att de förbränns. Vid förbränningen fångar man upp koldioxiden, genom att filtrera rökgasen. Koldioxiden kan därmed tas upp från atmosfären av plantagen, och sedan fångas i filtret innan det lagras i ett permanent lager.