Nyligen publicerade David Hadden på SLU i Uppsala sin doktorsavhandling, som i två av fyra studier granskar flödet av koldioxid till och från boreala skogar (dvs. skogar på norra jordklotet) över tid. En skog kan nämligen både binda in koldioxid från atmosfären genom fotosyntesen, men också släppa ut koldioxid genom växternas metabolism och mikroorganismernas aktiviteter (något som kallas för respiration). Med andra ord kan man säga att studien reder ut hur skogens andning fungerar, och om inandningen är större än utandningen.

Skogen andas in koldioxid, men också ut efter ett tag

Inte alla skogar…

Resultaten visar att stående skogar i Sverige och andra nordliga regioner inte alltid binder koldioxid i den utsträckning “man” tidigare trott. Alltså att utandningen är större än inandningen av koldioxid. Däremot belyser studien endast Svensk skog, och resultaten är viktiga för hanteringen av skogsbeståndet i de norra delarna av världen. I Sverige har vi inte någon utbredd problematik med avskogning, men globalt sett är detta ett stort klimathot. I många delar av världen betyder skogsbruket att skövlad skog aldrig kommer återplanteras överhuvud taget, till fördel för jordbruk, boskap eller annan verksamhet.

Mätningen utfördes på två skogsområden, en primärskog (orörd) och en brukad skog som används till timmer och skogsbruk. Resultaten visar att den brukade, växande skogen binder kol under hela perioden på 17 år, men att denna inbindning av koldioxid blir utkonkurrerad av utsläppen de sista 4 åren av studien. Den orörda skogen visade att utsläppen av koldioxid var större än mängden som den band upp.

Hadden påpekar samtidigt att det inte råder något tvivel om att primärskogen, med sin biomassa i träd och mark, är ett lager av kol. Skogen består av bundet kol, som långt före mätningen i avhandlingen började måste ha ackumulerat koldioxid genom fotosyntesen*. Alla stående skogar är uppbyggda av koldioxid från atmosfären, och fyller en viktig funktion i att flytta koldioxid från atmosfären till biosfären där den binds upp i skog, mark och olika organismer.

Sveriges mogna skogar når en jämvikt…

där mängden koldioxid som binds in är lika stor som (eller mindre än) den som släpps ut. Det är egentligen inget svårbegripligt koncept, en “klassisk massbalans”: det som åker in i lådan måste antingen bli kvar där eller försvinna ut. Och om lådan varken blir mindre eller större, ja då är det sannolikt lika mycket som åker in som åker ut. Sverige har fullt med lådor överallt, men globalt sett minskar antalet lådor… ja, “lådorna” är alltså skogar i det här exemplet som alla är lager av koldioxid.

Varje låda består av koldioxid: en skog

Ny studie från Uppsala visar att:

• Boreala skogar (norra/kalla regioner) når ett moget tillstånd där de inte längre binder koldioxid, utan släpper ut koldioxid.
• Att själva temperaturen i atmosfären inte är den styrande faktor för utandningen, men att temperaturen påverkar mätningarna och ekosystemet signifikant.
• Alla träd som växer upp binder kol- nya områden med skog är därför kolbindande.
• Jordbruk har en tydlig klimatpåverkan i form av utsläpp från fälten.

Aspekter som är viktiga att komma ihåg:

• Boreala skogar skiljer sig från tropiska skogar, det är andra arter och andra ekosystem.
• Resultaten i studien gäller för stående skogar i nordliga regioner.
• I Sverige återplanteras träd i skogsbruket, vilket innebär att avskogning (minskad yta med skog) inte är ett problem här.
• Att ny skog planteras på mark som annars hade används till jordbruk innebär en klimatnytta
• Att bevara skog som annars skövlas utan att bli återplanterad innebär en klimatnytta.

Klimatkompensation är ett sätt att placera ut fler lådor, att faktiskt göra en klimatnytta.
Vill du veta mer om det? Hör av dig till oss!

*Sida 33, andra stycket i avhandlingen.