I Indonesien bor omkring 250 000 miljoner människor och avskogningstakten är bland den snabbast i världen och den enskilt största anledningen till detta är etablering av oljepalmsplantager. I början av 90 talet var 170 miljoner hektar beskogad men idag, endast 99 miljoner. Det innebär att runt 70% har försvunnit.

Idag kom vi fram till Bangko, i Jambi distriktet på Sumatra. Här träffar vi upp organisationen Fauna & Flora International. Vilket underbart, öppet konferensrum med varm fläktande luft.

De arbetar med flera bevarandeprojekt som ligger i anslutning till nationalparken Kerinci Seblat National Park. Vårt samarbete med dom rör REDD+ projekterat Durian Rambun. Tillskillnad från många andra ställen på Sumatra som kantas med problem på grund av palmoljeplantage, är det största avskogningshotet i projektområdet andra samhällen som letar med mark för att odla på.

Genom att primärskogen skyddas, ges bättre skydd av den lokala floran och faunan. I området finns många hotade arter som tex sumatratigern och solbjörnen. Primärskog binder och ekosystemen bli mer motståndskraftiga. , vilket leder till exempel till minde jorderosion och bättre vattenkvalitet för lokala samhällen. Det förebygger tillexempel översvämningar och torka.

Fauna & Flora International hade under en längre tid tittat på olika klimatkompensationsstandarder att certifiera sitt projekt med. Snabbt kom man fram till att Plan Vivo var den standarden som inte krävde höga etableringskostnader eller dyra avgifter för att ställa ut certifikat. Hållbart!

Projektet har också varit avgörande för att säkra landrättigheter för samhället. De har fått markrättigheter till skogen av staten, som heter Hutan Desa och som omprövas vart 35:e år. Avtalet ger samhället rättigheter att ta ut resurser från skogen och att vakta den mot andra.

Imorgon bär det av ut i fält.