Vid klimatkonferensen i Paris 2015 (COP21) skrev nära på alla världens länder på att hålla den globala temperaturökningen under 2 grader jämfört med förindustriell tid men sträva efter att begränsa uppvärmningen under 1,5 grader. Men hur kan världen uppnå detta mål och vad händer egentligen om den globala medeltemperaturen ökar till 1,5 grader? Detta har världens ledande klimatorganisation, IPCC försökt att svara på i en specialrapport som släppes igår. Rapporten förmedlar budskapet som aldrig att varit tydligare: att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader kommer vara väldigt svårt, men alternativet är inte ett alternativ och vi måste agera nu.
Idag finns den vetenskapliga förståelsen, den tekniska kapaciteten och de finansiella medlen för att tackla klimatförändringarna och undvika en 1,5 graders uppvärmning. Omställningen kommer även leda till enorma fördelar, både ekonomiska och sociala för de som gör det. Men det kommer krävas omfattande systematiska förändringar inom teknik och beteende inom alla områden och kräva att striktare och mer omfattande åtaganden från världens länder. Det måste dessutom ske inom tidsram som är kortare än vad som aldrig skådats tidigare. Johan Rockström, professor i miljövetenskap på Strockholm Resilience Center skriver i en artikel från Aftonbladet ”för att ha en chans att stabilisera uppvärmningen vid 1,5 grader är vi ett läge där vi har mindre än 10 år kvar om vi fortsätter på dagens kurs”.
Bilden nedan visar olika scenarion för hur världen kan hålla den globala uppvärmningen under 1,5 graders uppvärmning. För att lyckas krävs det att jorden minskar utsläppen med 45 % från 2010 års nivåer för att vid mitten av seklet uppnå netto-noll utsläpp. Samtliga scenarios kräver en kombination av minskade utsläpp samt negativa utsläpp, det vill säga att binda redan utsläppta växthusgaser från atmosfären genom exempelvis återbeskogning
Källa: IPCC Summary for Policy Makers (2018)
Källa: World Resource Institute (2018)
Skillnaden mellan 1,5 graders uppvärmning och 2 graders uppvärmning
Idag har den globala uppvärmningen lett till cirka 1 grads uppvärmning och med nuvarande utsläppstakt kommer världen att vara 1,5 grader varmare jämfört med förindustriell tid mellan 2030–2052. Redan vid 1,5 graders uppvärmning kommer det ske omfattande konsekvenser på världens ekosystem och människor som förvärras ytterligare vid 2 grader temperaturökning. Vid en 1,5 graders uppvärmning förväntas exempelvis 70–90 % av världens korallrev försvinna för att vid 2 graders försvinna till över 99 %.
Klimatförändringarna konsekvenser kommer slå ojämnt fördelat över jorden och drabba utsatta och resurssvaga samhällen värst. Bilden nedan visar risken för några utvalda områden vid olika temperaturer. I Arktis där uppvärmningstakten är cirka dubbelt så snabb förväntas exempelvis havsisen vara isfri på sommarhalvåret vid 1,5 graders uppvärmning var 100ande år för att vid 2 graders uppvärmning vara isfri var 10ende år.
Källa: IPCC Summary for Policy Makers (2018)
Risken för självuppvärmande effekter underskattas
Kritik har dock förts mot IPCC:s rapport för att utelämna den globala uppvärmningens mest förödande och svårförståeliga konsekvenser, nämligen de självreglerande feedback effekter som riskerar förstärka den globala uppvärmningen på nivåer långt över 2 grader. I en artikel som publicerats idag av The Guardian skriver flertal forskare om risken för så kallade ”tipping points” som kan leda till irreversibla konsekvenser och dominoeffekter som skulle göra mänskliga åtgärder för att begränsa fortsatt uppvärmning lönlöst.
Sverige som har en av världens mest ambitiösa klimatmål har en viktig roll i omställningen. Sverige har minskat utsläppen med 26 % sedan 1990 vilket motsvarar en årlig utsläppsreduktion på 2 % per år. Men för att nå klimatmålet om netto-noll utsläpp 2045 måste den årliga reduktionen vara 5-8 % per år. Med världen ögon på sig måste vi visa att det går att förena ekonomisk utveckling och välstånd med lägre utsläpp. Sverige behöver gå före och visa genom bland annat forskning och innovation hur det ska göras, för om inte vi gör det, hur kan vi då förvänta oss att länder med sämre förutsättningar kan lyckas.