Projektet Scolel’te – bakgrund

Scolel’te, som betyder ”det växande trädet” på mayaspråket tzeltal, grundades av bland andra Elsa Esquivel Bazán, expert inom agroekologi och ekosystem och direktör på organisationen AMBIO, år 1994 och projektet blev certifierat 1997. Projektet är det första klimatkompensationsprojektet i världen att certifieras på den frivilliga marknaden för klimatkompensation, och är sedan 1997 certifierat via Plan Vivos standard. AMBIO driver projektet lokalt.

Don Alberto på sin mark under träden han planterat sedan han gick med i projektet Scolel’te 2005.

Det är utifrån modellen i Scolel’te och andra tidiga projekt som Plan Vivo byggt sin standard. Essensen av standarden är att de småbrukare som deltar i projektet skall kunna ta hand om och vårda sin mark på ett hållbart sätt, och samtidigt ha en valfrihet och möjlighet att anpassa sitt liv och sin verksamhet över tid. Detta för att deras markanvändning och odlingsmetoder ska vara holistiskt hållbara långsiktigt, inte plantering av skog som sedan riskerar att huggas ned. För varje småbrukare som går med i projektet görs en så kallad ”levande plan” (eller Plan Vivo på spanska) där representanter från projektorganisationen tillsammans med småbrukaren tittar på vilken typ av system som passar för varje individ och mark.

En plantskola i projektet som driver upp kaffeplantor. Kaffebusken är känslig för förändringar i klimatet, och många projektdeltagare har redan nu problem med sina odlingar på grund av en svamp, “royasvampen”, som angriper buskarna. 

Scolel’te består av drygt 100 småbrukare runt om i delstaten Chiapas i södra Mexiko. Projektdeltagarna tecknar långsiktiga avtal med organisationen AMBIO som sträcker sig över 30–40 år, vilket är gränsen för vad som är tillåtet enligt mexikans lag. Projektdeltagarna är småskaliga bönder och markägare. Flera av dessa är samlade i lokala grupper, så kallade ”ejidos” (eller ”community”). Konceptet med ejidos är unikt för Mexiko och innebär att markägare kan gå samman och bilda en legal enhet för att få bättre rättigheter, samtidigt som det kräver att ejidon följer vissa regler för hur de t.ex. kan sälja eller överlåta mark som ägs inom den.

Sammanfattning av projektbesöket ­– Henriks ord

“Det är fantastiskt att ha fått besöka organisationen AMBIO och projektet Scolel’te, som är världens äldsta klimatkompensationsprojekt med sina över 25 verksamma år. Att projektet funnits så länge ger definitivt ett kvitto på att det de gör är pålitligt, och att alla som köper kolkrediter från projektet är med och gör långsiktig skillnad för klimatet och för människorna som deltar.

Själv blev jag väldigt rörd av att se både hur projektdeltagarna lever och den enormt starka och färgrika kultur de har i detta område. Det är också rörande att se hur stolta alla är och att de verkligen vill visa upp och berätta sin historia om hur de planterat träden och sett dem växa, och vilken skillnad de gjort för deras livssituation.

För alla som är kritiska mot klimatkompensation så hoppas jag att de en dag får besöka projekt som detta och träffa människorna bakom AMBIO, se deras engagemang och ta del av deras kunskap som är både stor och genuin.”

Henrik Juhlin, VD på ZeroMission.

Besöket

Tziscao

Vi började projektbesöket i San Cristobal de las Casas, nära gränsen till Guatemala. På AMBIO som är organisationen som utvecklar och driver projektet Scolel’te sedan 1994 träffade vi först Rubén Trujillo som är skogsingenjör och som arbetat för AMBIO i 7 år, och Elsa Esquivel Bazán som var med och grundade både Scolel’te och AMBIO.

Det är ett stort område vi ska besöka och den första byn ligger ca 4 timmar bort. På vägen får vi tid att lära oss mycket om naturen och kulturen i området. Naturen är en central del av mayakulturen, och Rubén berättar att det i mayakulturen finns en tro på att allt levade, men även varje träd och varje sten, har en själ. Ättlingarna till mayaindianerna tror också att när du föds så delar sig din själ i två. En del stannar hos dig, men den andra delen av dig finns i naturen och för att du skall känna dig hel ska du ha en kontinuerlig kontakt med den andra delen av din själ. När vi kör genom landskapet som är på så hög höjd att molnen ligger tätt kring de bergstoppar som sticker upp förs våra tankar till filmen Avatar [som utspelar sig på en planet där djungeltäckta svävande berg med böljande grönska och hängande lianer svävar bland molnen ovanför ett landskap täckt av vatten, reds. anm.]. Det finns 72 olika barrträd i Mexiko och medan vi åker pekar och namnger Rubén de olika sorterna vi passerar. Rubén är själv uppvuxen i en ejido och hans pappa har arbetat inom skogsbruk, vilket gör att han är väl införstådd med de utmaningar och möjligheter som projektdeltagarna står inför. Något han själv beskriver som en stor fördel när han åker runt och träffar ledare från dessa ejidos.

Manuel de Jesús Pascasio Sanches har två hektar mark där han mestadels planterar kaffe men också olika typer av fruktträd och avokado. Under åren har han, som de flesta odlare, stött på problem med sin odling men tack vare hjälp och stöd från AMBIO växer hans plantor idag bra.  

Vårt första besök är i en ejido i området Tziscao vid nationalparken Lagunas de Montebello, vilket bara är några kilometer från gränsen till Guatemala. Nationalparken är uppbyggd runt 54 stycken separata sjöar och skyddas av den mexikanska staten, men runt parken finns en viktig buffertzon som inte är skyddad. Buffertzonen är väldigt viktig för att bibehålla biologisk mångfald och som skydd för naturkatastrofer och mänsklig påverkan i området. ejidon som är med i projektet har tillsammans återbeskogat ca 50 ha mark inom denna viktiga buffertzon.

Det regnar tungt i området när vi närmar oss projektet, trots att regnperioden skulle ha tagit slut för drygt en månad sedan. Elsa berättar att det regnar mycket mer i området nu än tidigare på grund av klimatförändringarna, men också att regnet kommer mer i stötar och orsakar översvämningar. Detta orsakar stora problem för de som har odlingar med majs eller kaffe. Framför allt kaffeplantor i hela området har drabbats av en svamp, royasvampen, som tvingat många smårbrukare att sluta med sina odlingar. Många kaffeplantage är känsliga för klimatförändringar då plantorna kräver ett visst klimat och fuktighet. Via AMBIO jobbar deltagarna i projektet med ett universitet i Chiapas för att göra förbättringar av grödor (t.ex. kaffe och majs) med målet att göra dem mer motståndskraftiga. Men det är något som tar tid och kan ge resultat på medel- och långsikt, medan bönderna måste ha resultat och alternativ nu för sin överlevnad.

Henrik och Israel, som jobbar på AMBIO, blickar ut över Manuels mark där han planterat många olika typer av fruktträd och grödor.

Vi får träffa projektdeltagarna Alberto Morales, Don Alberto, som varit med i Scolel’te sedan 2005, Don Andrés som varit med i projektet i 2 år tillsammans med sin son Rosenberg, och Señora Lesvía vars man dött men som nu äger den mark som är anslutet till projektet. Don Andreas beskriver hur det bästa med projektet är att det hjälper till att hålla träden hälsosamma vilket är en nyckel för deras liv, överlevnad och kultur på lång sikt. Han berättar också att det ibland kommer inviter från andra projektorganisationer som lovar mycket pengar initialt men som inte ger något långsiktigt incitament eller ger någon uppföljning och som sedan överger dem när de fått sina pengar. Detta har gjort att många småbrukare kännt sig lurade och då avverkat skogen igen innan den vuxit upp.

När vi är ute och går på Don Albertos, Don Andreas och Señora Lesvías mark och de visar upp och berättar om vilka träd de har planterat och hur gamla de är så är det med en enorm stolthet. Vi får se träd som är allt från 1 år gamla till nästan fullvuxna 16 år gamla träd. Stoltheten för att få arbeta med något som gynnar både dem, naturen och den biologiska mångfalden är stor och vi känner hur glada de är för att få visa upp vad de gör.

Där träden börjar är gränsen för projektområdet, vilket ger en visuellt tydlig bild av vilken effekt projektet har lokalt. 

Deltagarna i projektet lever, som alla bönder, efter säsong och är helt beroende av vädret för sin försörjning. De pratar allvarsamt om klimatförändringarna som blivit väldigt påtagliga för dem, och de vill göra vad de kan för att skydda sig och framtida generationer mot dessa effekter.

Coapilla

Vårt nästa besök är en plantskola i området Coapilla. Ejidon som driver plantskolan med stöd av AMBIO och Scolel’te är också verksamma inom skogsbruk. En del av plantorna skall därför gå till att återbeskoga områden som de avverkat på. Kalhyggesbruk används inte, istället plockas endast enskilda träd ut. De berättar att de sparar ”arbóles padres” och ”arbóles madres” (pappaträd och mammaträd) som är väldigt gamla och fröar av sig och ger återväxt runtomkring sig.

Vi lärde oss att det kostar ca 10–15 pesos att köpa en planta. Driver de upp plantor själva så kostar de ca 5 pesos per planta, alltså en stor besparing! Blir det plantor över som inte används så skickas de till andra deltagare i Scolel’te. 

De plantor som inte går till återplantering för den avverkade skogen används för att återbeskoga nya områden för Scolel’te. I år är det ca 35 000 plantor som planterats inom projektet på en yta av 25 ha. De plantor vi får se är ca 8 månader gamla och är redo att planteras ut nu i november. Fram till för något år sedan hjälpte den mexikanska staten till att finansiera plantskolan och återbeskogningen, men sedan staten skurit ner sin budget för naturvård med 75% är stödet nu borta, så det är tack vare AMBIO som de kan fortsätta med sin verksamhet. Vi plockar med oss några plantor och kör till ett av de markområden där återbeskogningen görs och får själva vara med att plantera några av träden.

Villa Flores/Dos Arbolitos

För det sista besöket får vi följa med Israel Cárdenas som är forest engineer på AMBIO sedan 12 år tillbaka. Han tar med oss till några privata småbrukare utanför Villa Flores i bergskedjan Sierra Madre. Han berättar att ungefär en tredjedel av allt regn i Mexiko faller i detta område och att det är otroligt viktigt för hela Mexiko.

Väl på kaffeplantskolan så träffade vi Manuel, René, Iván och Alexander, plus den lille valpen Tígre.

Israel är otroligt engagerad i skogen och har smeknamnet ”The Birdman” (El Pajarero) för han är så intresserad av fåglar. Han förklarar också i detalj hur viktiga varje träd i området är för deras olika egenskaper, t.ex. rena vatten i floderna, ge mat åt fåglar eller förhindra jorderosion och binda näringen i marken som växter sedan kan ta upp. Israel berättar också en historia från sitt första jobb som skogsskötare där han fått i uppgift att sätta en spik i träd för att markera dem. Innan han satte upp varje spik så kände han att han behövde krama trädet som ett förlåt för att han gjorde det illa.

Vi får följa med två bönder ut på deras trädplanteringar. De har även tillsammans en mindre plantskola i området som de stolt visar upp. Båda har tidigare haft endas majs på sina marker, men har nu planterat träd och precis börjat med att plantera både kaffeplantor och majs tillsammans med träden. Precis vid plantering sätta ungefär 600 trädplantor ut per ha, men efter några år gallras ungefär hälften av plantorna bort. I ett äldre område, som funnits i över 10 år, får vi se att träden är stora och de förklarar att det är ca 200 av träden som är kvar. Mellan dessa träd finns nu en blandning av kaffeplantor och mango och även nått enstaka avokadoträd.

Vi fick åka bak i trucken och det var världens frihetskänsla! Här med vår översättare, guide och kompis, Iván. 

Varje år samlas det från alla områden som är med i projektet in data rörande trädens hälsa, diameter och höjd. I vissa fall följs också biodiversiteten i området upp, men det är svårt och dyrt så primärt fokus ligger på datainsamling kring träden och deras förmåga att ta upp koldioxid. All data blir sedan verifierad av AMBIO som nu har en stor databas och kan identifiera om det är någon data som ser konstig eller avvikande ut. På så sätt kan de snabbt se om någon projektdeltagare fuskar med sina planteringar. Fusk var ett problem i början, men nu upptäcker de allt avvikande tidigt så ingen vågar göra det längre. Då riskeras de att uteslutas ur projektet. All data som samlas in tredjepartsverifieras också av ANCE, som är en statlig organisation för certifiering och revidering i Mexiko, vart femte år. Mätningar och uppföljning görs i 30 år efter plantering av träden.