I den frivilliga marknaden för köp av kolkrediter pratar vi ofta om win-win-situationer, där projektaktiviteterna kan gynna både klimat, lokalbefolkning och till och med biologisk mångfald. Men är det verkligen möjligt att uppnå en ”trippel vinst”, och vem står i så fall för kostnaderna? Kan projekten verkligen gynna en småbrukare som behöver försörja sin familj, samtidigt som känsliga ekosystem stärks? Kan vi navigera genom denna komplexa verklighet utan att något får stryka på foten?

Efter att ha genomfört en omfattande litteraturöversikt av det ugandiska projektet Trees for Global Benefits (TGB), reflekterade jag över hur det och andra projekt för naturbaserade klimatlösningar verkar i ett komplext sammanhang där olika aspekter ställs mot varandra. Aspekter som klimat, samhälle och biologisk mångfald gynnas alla av projektets verksamhet, och är bättre med projektet än utan det – men det som gynnar en aspekt kan innebära en kostnad för en annan.

Projektet Trees for Global Benefit i Uganda

Till exempel tillåter Plan Vivo-standarden endast användning av inhemska och naturaliserade arter av träd för att generera kolkrediter. Det innebär att snabbväxande växtarter som skulle kunna ge högre inkomster till markägare inte får användas i projekten. Ur ett perspektiv kan detta ses som ett orättvist hinder för att uppnå större social nytta. Men å andra sidan är detta en skyddsåtgärd som syftar till att förhindra att incitament skapas för att plantera monokulturer av snabbväxande invasiva arter, vilka kan vara skadliga för biologisk mångfald och påverka jordkvaliteten negativt i framtiden. Standarden strävar efter att möjliggöra hållbara fördelar utan att det sker på bekostnad av andra centrala värden.

En annan viktig aspekt är hur mycket mark bönder kan avsätta till projekten. Här är huvudfokus att projektaktiviteterna inte får äventyra hushållens livsmedelssäkerhet – även om det innebär att mindre mark inkluderas i projektet. Markbehovet varierar mellan olika projekt och beror på faktorer som markbrist och markens produktivitet. Detta är ett exempel på hur människors behov prioriteras framför klimat och biologisk mångfald, vilka är avgörande för projektens långsiktiga hållbarhet och samhällenas motståndskraft. Om områden som producerar mat ersätts med en mångfald av inhemska träd som främjar biologisk mångfald, kan det innebära risker för lokalsamhällen vid en dålig skörd – och då kommer dessa träd sannolikt att tas bort till förmån för matproduktion igen.

Att identifiera och mäta alla samband och konsekvenser av dessa avvägningar är oerhört svårt, och vad som bör prioriteras är ofta en fråga om individuella åsikter och värderingar. På ZeroMission känner vi oss dock trygga med att Plan Vivo, som med nästan 30 års erfarenhet idag arbetar med över 40 000 småbrukare bara i Uganda, certifierar projekt som uppnår bästa möjliga resultat över alla dessa tre olika komponenter. Deras holistiska angreppssätt balanserar dessa faktorer och säkerställer att alla intressenter inkluderas – även de icke-mänskliga – för att klimat, samhälle och biologisk mångfald ska kunna fortsätta att gynnas i generationer framöver.