Så hur gick det då på årets viktigaste konferens – COP30? Ni har säkert sett rubriker om besvikna klimatministrar från EU, samtidigt som oljeländerna ännu en gång gnuggar händerna efter en för dem lyckad förhandling med ett riktigt svagt klimatavtal som resultat. Ett avtal som inte ens nämner utfasning av fossila bränslen eller stopp av avskogning. Det går inte att säga annat än att årets COP blev en stor besvikelse ur klimatsynpunkt.

Förväntningarna inför COP är varje år stora, samtidigt som leveransen om vad som faktiskt har beslutas de senaste åren lämnat en viss tomhet. Det är klart att det är både svårt och utmanande att få alla världens länder, med fundamentalt olika förutsättningar och utmaningar, att skriva på ett och samma avtal. Men vetenskapen är fortsatt kristallklart tydlig med vad vi måste åstadkomma, vilket Johan Rockström sammanfattar väl nedan:

“Vi måste vara så nära absolut noll fossila bränsleutsläpp till 2040, senast till 2045. Detta innebär globalt inga nya investeringar i fossila bränslen, att alla subventioner från fossila bränslen tas bort och en global plan för hur man på ett rättvist sätt fasar in förnybara och lågkoldioxidkällor samt snabbt fasar ut fossila bränslen. Finansiering från rika länder till utvecklingsländer är avgörande.”

Under årets COP har det varit extra tydligt att flera oljeländer förstår att deras ”affär” är hotad om världen fasar ut fossila bränslen. Deras taktik har därför varit att ställa sig helt på tvären i förhandlingar och pressat och hotat de som ifrågasatt dem. Utmaningen är att vårt globala välstånd och framtid står spel. Efter årets COP står det klart att forumet inte klarar av att ta de beslut och framsteg som krävs för att nå de vetenskapliga klimatmålen. Det behövs någonting nytt där de länder som vill och har förutsättningarna att leda den omställning som krävs kan få göra det.

Henrik Juhlin, VD på ZeroMission, tycker att det är olyckligt att oljelobbyister befinner sig på COP med avsikt att sätta sig på tvären i förhandlingar.   

Artikel 6 i Parisavtalet

Vi på ZeroMission följde extra noga förhandlingarna för den reglerade koldioxidmarknaden mellan länder, de så kallade Artikel 6.2 och Artikel 6.4. Inför mötet hoppades vi på tydligare regler och exempel på projekt och transaktioner för att visa vägen till denna så viktiga mekanism för att nå klimatmålen. En av de viktigaste aspekterna som vi hoppades skulle beslutas om är hur kvalitén och klimatnyttan på kolkrediterna som används ska kunna säkerställas. Men inte heller här skedde några framsteg, trots många och långa diskussioner.

Det är fortfarande inte klart vilka krediter som ska tillåtas, vem som ska godkänna dessa, och vem som ska reglera handeln. Vi är lämnade åt att fortsätta testa oss fram utifrån det ofullständiga ramverk som klubbades igenom under COP29, som fortfarande innehåller luckor. Den frivilliga marknaden har tagit stora steg de senaste åren kring just kvalitet och pålitlighet – något som vi gärna hade sett användas bättre i förhandlingarna.

Skogsvaktaren Jerry Lotawa i projektet Drawa på Fiji, ett av de klimatprojekt ZeroMission arbetar med. Foto: Rob Rickman

Fanns det några ljusglimtar under klimattoppmötet?

Ja, lite hopp kan vi ändå hitta. Trots fler oljelobbyister på konferensen är det ändå en viktig tid och plats där vetenskap, näringsliv och politik samlas och diskutera klimatkrisen.

1. Inför COP30 hade alla länder fått i uppgift att presentera sina mål- och färdplaner (så kallade NDC:er, Nationally Determined Contributions) på hur de ska nå klimatmålen. Majoriteten av alla länder lämnade in sina planer, vilket får ses som ett stort framsteg.
2. Det togs beslut om att ge ett stort (tredubblat) stöd till fattiga länders klimatanpassning fram till 2035, något som såklart är positivt och nödvändigt.
3. I diskussionerna upprepades gång på gång att vi har lösningar på klimatkrisen, vi vet vad som behöver göras.

Även om det är bra med ett tredubblat stöd till fattiga länders klimatanpassning flyttar det dock fokus från att vi måste behandla de redan kostsamma symptomen av klimatkrisen, istället för att bota sjukdomen. Och faktum kvarstår – det är de som sitter på mycket av makten och pengarna som är djupast ner i oljeberoendet.

Det är dags att inse att COP inte är vägen framåt för ett globalt klimatarbete. Det krävs någonting nytt där de länder och företag som inser allvaret och är villiga att arbeta utan inflytandet av oljeländerna tar saken i egna händer. Vi har inte råd att vänta på oljeländernas hot och trams utan lösningar, och förutsättningarna finns för att gå vidare utan dem. Detta är det fler som förstått och ordföranden för COP30 var tydlig med att separata färdplaner ska tas fram där skrivningar om fossila bränslens utfasning och stopp av avskogning ska inkluderas.

Hopp inom näringslivet

Veckorna innan COP30 deltog jag på ett rundabordssamtal med ICC – International Chamber of Commerce – på tema Sveriges intressen och vad svenska företag skulle vilja ske under COP.

Det var så fantastiskt inspirerande att höra vår klimatambassadör Mattias Fumerie som väldigt tydligt och klarsynt lyfte att hoppet om 1,5 grader inte är släckt. Rummet var fyllt av företag som Hexagon, Ericsson, Scania, H&M med flera som alla skrev under på att Sverige inte får backa på de klimatambitioner som vi har. ALLA var enade i förståelsen om att det som är bra för klimatet även är bra för Sverige och vår konkurrenskraft i världen. Sverige har företag med produkter och tjänster som kan ta oss mot klimatmålet.

Riman Ser håller i en stickling som kommer att planteras i projektet Loru på Vanuatu. Här kan du läsa mer om projektet. Foto: Damian Mobbs

När du flyger, tankar bilen med bensin eller beställer billiga plastleksaker på nätet lägger du pengar i oljeländernas fickor. Vi behöver förstå vår påverkan och hur vi kan ta tillbaka makten om vår framtid. Vårt beroende av fossila bränslen måste fasas ut!

Vi på ZeroMission kan hjälpa dig och ditt företag med lösningar som leder ditt bolag till besparingar, resiliens och klimatförbättringar.

Kontakta oss för att veta hur.