Man kan se på priset från två perspektiv – det ena är själva priset för en koldioxidkredit och det andra är kostnaden för planeten för varje ton koldioxid som släpps ut. Låt oss här fokusera på den första aspekten.

Priserna för klimatkompensation har varit i stark förändring under det gångna året.

Varje såld kredit motsvarar ett ton koldioxid och priset har ökat markant, inte minst på högkvalitativa krediter. Grafen nedan visar prisutvecklingen för naturbaserade lösningar, dvs klimatkompensation i projekt som t ex bevarar, återskapar eller planterar skog. Prisökningen var drygt 200 procent det senaste året. Detta är ett genomsnitt och visar utvecklingen på övergripande nivå.

Ökningen beror på ett antal samverkande faktorer:

• Aktörer har börjat spekulera i höjda priser och därför köpt på sig lager av krediter
• Minskat utbud av (billiga) äldre vind- och solenergikrediter
• Högre efterfrågan på (dyrare) högkvalitativa kolinlagringskrediter
• Försvagad svensk krona gentemot amerikanska dollar som många projekt handlas i, över 20 procent på ett år
• Allmänt snabbt tilltagande inflation i världen

* Källa The Taskforce on Scaling Voluntary Carbon Markets (TSVCM)

Några av ovanstående faktorer hör ihop såtillvida att vi för varje år kommer närmare den dag när vi enligt Paris-avtalet ska vara netto-noll för att nå 1,5C-gradersmålet. Ju närmare vi kommer 2030, desto fler inser att de behöver klimatkompensera. Idag hävdar vetenskapen att det inte går att nå temperaturmålet genom att bara minska utsläpp utan att det krävs att fånga in CO₂ och att lagra in kol. Ju längre vi väntar med att börja lagra in kol genom t ex trädplantering eller infångning genom DACCS och BECCS¹ desto mer CO₂ i atmosfären måste tas bort.

Tidigare har det funnits ett visst överutbud på krediter men nu ser det annorlunda ut. Detta skapar höjda priser och med det lockas även investerare till den här sektorn i ren spekulation. Det här är ett nytt fenomen som vi inte sett tidigare. En ytterligare faktor till minskat utbud är att flera länder aviserat att de kommer förbjuda export av krediter för klimatkompensation – man vill använda dessa för det egna landets klimatmål.

Under 2022 har kriget i Ukraina, bristen på energi, matbrist och andra orosmoln drivit på inflationen och därmed också prisutvecklingen generellt. Det gäller här i Sverige men också globalt och det betyder ju även ökade kostnader i projekten där krediterna skapas.

’The social cost of carbon’
Så hur är det då med kostnaden för planeten? Man brukar prata om ’the (social) cost of carbon’ – hur utvecklas den? Ja först och främst – vad är det? Kostnaden för kol är en prislapp som har räknats fram för varje nytt ton koldioxid som tillförs atmosfären, där en rad olika faktorer är inbakade.² Det handlar om de kostnader som belastas samhället som en direkt eller indirekt effekt av klimatförändringar pga utsläpp av växthusgaser. Allt från att bygga vallar mot höjda vattennivåer till kostnader till följd av klimatflyktingströmmar. Alltså allt som behöver göras för att rädda samhällen och för att anpassa dessa till höjda temperaturer och dess effekter. Man kan också uttrycka det som fördelen med att inte släppa ut ytterligare ett ton CO₂, alltså den peng som samhället sparar. Idag är prislappen satt till drygt 50 USD, dvs över 500 svenska kronor / ton CO₂.

Det finns all anledning att återkomma till ämnet ’Cost of Carbon’ men i den här texten nöjer vi oss med att kort beskriva fenomenet.

Om att sätta ett pris på sitt företags klimatpåverkan

På ZeroMission har vi länge hävdat att om man för in kostnaden för sin egen klimatpåverkan i bokföringen så skapar det direkt ett incitament att minska sina utsläpp. I vår modell innebär det att företag beräknar, minskar och klimatkompenserar för sin klimatpåverkan årligen. Helt enkelt – om man klimatkompenserar för samma mängd CO₂ som man släpper ut så syns kostnaden för det osynliga avfallet i bokföringen. För att minska kostnaden behöver utsläppen minska. En princip som är densamma som för alla andra delar i en verksamhet – att effektivisera och reducera kostnader och öka intäkter.

För en del av våra kunder har det här synsättet de facto skapat mer affärer, marknadsandelar har tagits och verksamheten har växt. Det totala klimatfotavtrycket för företaget har i vissa fall ökat men per såld enhet så har det däremot oftast minskat. Om konkurrerande företag som inte arbetat med sin klimatpåverkan samtidigt sålt mindre vinner klimatet och planeten lite grann genom den ersättningseffekten. Bra tycker vi på ZeroMission och vår årliga Novus-undersökning³ visar att även konsumenten resonerar på samma sätt. Det gör också synen på arbetsgivaren där framförallt unga anser att det är en viktig faktor att jobba för ett företag som aktivt arbetar med att minska sin klimatpåverkan.³

Så vad kan vi förvänta oss framåt?
I korthet kan vi nog säga att det aldrig kommer bli lika lågt pris på koldioxid igen. Priserna på bra klimatkompensation kommer fortsätta att gå upp i takt med att efterfrågan ökar. Hur mycket kan vi idag givetvis bara gissa. Förhoppningsvis kommer mängden projekt också att öka vilket är bra. Klimatkompensationsprojekt tar dock tid att starta upp och till dess att det finns säljbara, verifierade krediter med verklig klimatnytta går det flera år. Lägger vi till att flera länder förbjuder export av krediter så kommer utbudet krympa ytterligare och utbuds- och efterfrågekurvorna kommer på kort sikt att peka åt olika håll.

Det vi vet med säkerhet är att ju längre vi väntar med att minska vår klimatpåverkan desto dyrare blir det, vilket gäller för oss alla. För företag, för länder och för planeten. Att sätta ett pris på sin klimatpåverkan genom att klimatkompensera redan idag samtidigt som man ökar takten i att minska utsläppen är ett bra sätt att ta sig an utvecklingen!

Några förklaringar:

¹ DACCS = Direct air carbon capture and storage. BECCS = Bio energy carbon capture and storage.
² I den här inlägget fördjupar vi oss inte mera i denna beräkning som är aningen komplex.

³ Vår årliga Novus-undersökning kan du läsa mer om här

* När vi skriver CO₂ kan det även inkludera CO2-ekvivalenter, dvs andra växthusgaser omräknade till CO₂ .