Diskussionen bör ställas i paritet mot vart vi står idag.

Sedan 60-talet har över hälften av världens tropiska skogar blivit avskogade (IUCN, 2020). Skogsavverkning och förändrad landanvändning står globalt årligen för cirka 23 % av de globala nettoutsläppen (IPCC, Special report on climate change and land, 2019). Förändrad skog och landanvändning representerar alltså de största orsakerna i den klimatkris vi befinner oss i. Men det representerar också en av de främsta lösningarna.

I studien The global tree restoration potential publicerad förra året i Science, uppskattar forskarna att återplantering har potentialen att binda två tredjedelar av de totala antropogena utsläppen som finns i atmosfären. Deras analys fann att 1,7 miljarder hektar mark kan beskogas, en yta lika stor som USA och China tillsammans, utan att inkräkta på livsmedelsproduktion eller urbana områden.

Men hur stor är klimatkompensationsmarknaden idag och räcker marken då till? På den frivilliga klimatkompensationsmarknaden 2018 handlades krediter motsvarande volymen 100 miljoner ton CO2e (Ecosystem Marketplace 2020). Total sammanlagd handlad volym sedan marknaden startade är 1,2 miljarder ton CO2e, vilket motsvarar Japans årliga energirelaterade utsläpp. Globalt släpptes 33 miljarder ton CO2 samtidigt ut från enbart energirelaterade aktiviteter (IEA, 2019). Det innebär att den frivilliga marknaden hanterar cirka 0,3 % av de globala årliga energirelaterade utsläppen. Trots att marknaden växer och har flera viktiga spin-off effekter genom att påverka den ålagda marknaden (handeln av utsläppsrätter mellan länder) samt att skapa innovation för utsläppsreduktioner är den fortfarande försvinnande liten för att ha en signifikant påverkan på de globala antropogena utsläppen.

Det kan alltså konstateras att det inom överskådlig tid inte existerar en problematik med tillgänglig mark för trädplantering. Det skulle vara ett idealiskt scenario att samtliga företag i världen beräknade sin klimatpåverkan och var villig att betala för att ta ansvar för den, men där är vi alltså inte idag. Tvärt om minskar den globala skogsarealen med cirka 10 miljoner hektar per år och snabbast sker avverkningen i södra Afrika, Sydamerika och Sydostasien (FAO, 2020).

Den nya verkligheten under Parisavtalet, där alla länder måste lämna in frivilliga reduktionsmål, s.k. NDC (Nationally Determined Contributions), visar tydligt att det finns ett akut behov av åtgärder för att minska klimatpåverkan. Med nuvarande åtaganden kommer världen att värmas upp till 2,8 grader i slutet av detta sekel (Climate Action Tracker, 2019), givet att länderna når de mål som satts upp. Den frivilliga klimatkompensationsmarkanden skulle kunna ha en viktig roll i att minska detta gap genom att finansiera additionella reduktionsåtgärder som antingen inte täcks av ländernas klimatmål eller för att stödja dessa.

Mät, minska, binda

Kritiken mot klimatkompensation som otillräcklig med bakgrund av vad som krävs av i form av faktiska utsläppsminskningar kan alla skriva under på. Klimatkompensation varken är eller har aldrig varit en helhetslösning till den kris vi står inför. Argumentationen baseras på ett business as usual perspektiv, att utsläppsnivåer kommer fortsätta ligga på dagens nivå och att företag och organisationer betraktar klimatkompensation genom naturliga klimatlösningar som lösning för att adressera sina utsläpp.

Det är nog få företag idag som har den synen på klimatkompensation. Tvärt om spenderar företag som klimatkompenserar mer på utsläppsreduktioner och minskar utsläppen i högre utsträckning än företag som inte klimatkompenserar, vilket har visats i en studie från Ecosystem Marketplace.

Det är sant att den landyta som skulle krävas för att kompensera de globala antropogena utsläppen helt enkelt inte räcker till. Det finns varken tid eller tekniker som skulle kunna hantera de befintliga utsläppen som redan har skett sedan industrialismen samtidigt som de antropogena utsläppen fortsätter i dagens takt.

IPCC:s specialrapport om 1,5 graders målet gör det tydligt att det inte räcker med att ställa om och minska utsläppen, vi måste parallellt skapa negativa utsläpp. Det är alltså inte ett alternativ att varken länder, företag eller individer kompenserar utan att minska utsläppen utan hela samhället måste minska enligt den koldioxidbudget som finns kvar för att ligga i linje med 1,5 graders målet. Samtidigt räcker det alltså inte att enbart minska utsläppen utan världen måste inom några decennier nå netto-negativa utsläpp för att världens temperatur ska understiga 1,5 graders uppvärmning.

Referenser

FAO (Food and Agriculture organisation of the United Nations). (2020). State of the WORLD’S forests 2020: Forestry, biodiversity, and people.

Climate Action Tracker. (2019). Warming Projection Global Update.

Ecosystem Marketplace. (2020). State of the Voluntary Carbon Markets 2020.

IEA (2019), Global Energy & CO2 Status Report 2019, IEA, Paris.

IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). (2019). Special report on climate change and land, summary for policy makers.

Bastin, J. F., Finegold, Y., Garcia, C., Mollicone, D., Rezende, M., Routh, D., … & Crowther, T. W. (2019). The global tree restoration potential. Science.