Lösningen för en effektiv, billig, storskalig metod för att lagra in koldioxid stavas träd. Helt vanliga träd. Träden suger i sig koldioxid som de sedan omvandlar till glukos, och råkar i processen skapa syre som en (väldigt välkommen) restprodukt. Träd består till ungefär 50% utav kol, samt cellulosa, vatten, mineraler och lite annat. För att beräkna exakt hur mycket kol som finns i ett träd tas bara trädets torra massa i beaktande. Träd som har en väldigt tät massa, dvs innehåller mindre vatten, tar upp mer koldioxid eftersom de har mer av den torra massan där kolen lagras.

Hur mycket koldioxid tar träden upp?

Kolbindningen växlar mellan olika trädarter, vilken klimatzon de växer i (tänk knotig fjällbjörk), och vilken jordmån det är där trädet växer. Träd på sydliga breddgrader, där vi på ZeroMission har våra projekt, kan växa upp till 10 gånger snabbare än träd som växer på norra halvklotet. Hur mycket koldioxid trädet kan ta upp beror även på dess vikt och hur gammalt det är. Ett genomsnittligt 35 år gammalt träd binder ca 25 kg koldioxid varje år, men variationen ligger någonstans på 10–40 kg per år.

Gamla eller unga träd?

Forskare är oense om det är gamla eller unga träd som tar upp mest koldioxid. Unga träd växer snabbare, men äldre träd har tätare trämassa. En förutsättning för att nå maximal kolinlagrning skulle därför kunna vara att premiera bägge delar, dvs behålla naturskogar med äldre träd och plantera nya skogar där det tidigare inte fanns någon, eller på områden som avskogats. Äldre skogar som fått växa fritt och under lång tid har också en större biologisk mångfald, vilket är viktigt inte bara utifrån klimatsynpunkt utan även andra aspekter.

Kolbalansen i skogen

Skogens årliga kolbalans kan skilja från år till år beroende på faktorer som solstrålning och temperatur. Kolfixeringen i nordliga barrskogar är störst vid 15–20 grader C (alltså vår och sommar för oss i Norden). I vårt klimat sker 95% av fotosyntesen, och därmed också kolinlagringen, under sommarhalvåret. Vid minusgrader är fotosyntesen närmare noll. Under en längre tidsperiod tar skogen naturligtvis upp mer koldioxid än den släpper ut, förutsatt att klimatet inte drastiskt ändras. Riktigt varma dagar kan dock skogen istället avge koldioxid och bli en kolkälla istället för en kolsänka.

Old Tjikko – världens äldsta gran (9550 år gammal). 

Skötsel av skog och agroforestry

Hur skogen sköts har också en stor betydelse för den långsiktiga kolbalansen. Planteringar utifrån agroforestrymetoder, så kallat ”skogsjordbruk”, tar upp mer koldioxid än monokulturer eftersom växterna ”drar nytta” av varandra och ger positiva synergieffekter. I en odling utifrån en agroforestrymodell kan till exempel marktäckande grödor användas för att öka växternas förmåga att förhindra att koldioxiden släpps ut.

Ur synvinkeln maximal kolinlagring är relativt lite eller ingen markberedning att föredra eftersom det innebär att mindre koldioxid i och med det släpps ut från marken. Det är därför som plöjningsfritt jordbruk ofta lyfts som en viktig klimatåtgärd, som enligt vissa forskare kan bidra med så mycket som 30% lägre koldioxidutsläpp globalt per år. När åkrar inte plöjs hålls fukt kvar i jorden vilket får växterna att växa bättre. Det är alltså träden och växternas fotosyntes som gör det stora jobbet. Plöjningsfri odling leder också till minskad bränsleförbrukning (och därmed mindre utsläpp) och till att det inte är lika stor risk för jorderosion.

Agroforestrysystem med träd och kaffebuskar. 

Är träd allt vi behöver?

Nej, det är aldrig så enkelt som det låter. Även kolinlagring med hjälp av trädplantering har sina utmaningar där permanensen ofta lyfts som ett potentiellt problem. Vid till exempel en skogsbrand riskerar koldioxiden att läcka ut i atmosfären igen, och ingen kan säkerställa att en skog får stå orörd i hundratals år. Samtidigt är trädplantering en av de viktigaste metoderna för storskalig kolinlagring vi har att tillgå och någonting vi inte får glömma bort, samtidigt som vi håller tummarna för att utvecklingen av tekniska metoder för att lagra in koldioxid också går framåt. För att klara klimatkrisen kommer vi att behöva en schweizisk armékniv av olika lösningar. Och det snabbt.

Mer om agroforestry?

Läs till exempel om vårt projekt CommuniTree i Nicaragua här.

Skogens kolbalans = varje vinter släpper lövträden sina blad vilket ger utsläpp av koldioxid, men till sommaren när de nya löven kommer suger träden upp koldioxiden från atmosfären igen.