september 21, 2026
Tre till tio gånger. Så mycket större kan bristen på högkvalitativa kolkrediter bli fram till 2030, enligt McKinsey. Marknaden för frivilliga kolkrediter har länge brottats med sitt rykte som spretig och svårgranskad, men de senaste årens skärpta krav håller på att rita om spelplanen. Här går vi igenom vad som förändrats, vilka projekt som klarar sig och varför den som agerar nu har ett rejält försprång.
Marknaden för kolkrediter har ibland setts på med skeptiska ögon. Marknaden var spretig, kvaliteten på krediterna ojämn och risk för låg trovärdighet hägrade, vilket ledde till att även krediternas klimatnytta ifrågasattes.
Men mycket har hänt. I dag är frivilliga kolkrediter på väg att bli ett självklart verktyg i seriösa klimatstrategier, och för dem som agerar tidigt finns tydliga fördelar.
På ZeroMission ser vi också att köpare ställer hårdare krav. Standardiseringsorgan inför skarpare riktlinjer, och en rad oberoende ramverk har etablerats för att säkerställa att kolkrediter faktiskt levererar det de lovar.
Vi ser det här som en naturlig utveckling. Precis som med alla produkter på marknaden sker en utveckling och förbättring över tid. En Volvo 740 var ingen dålig bil på 80-talet, men går inte att jämföra med dagens modeller. Precis så är det med kolkrediterna också.
En av de viktigaste förändringarna är Core Carbon Principles (CCP), ett ramverk framtaget av Integrity Council for the Voluntary Carbon Market (ICVCM). Det sätter miniminivåer för hur en kredit ska vara utformad, inklusive krav på additionalitet, kvantifiering och permanens. Alla standarder och metodologier når inte upp till dessa krav, vilket kraftigt minskar utbudet av det som räknas som kolkrediter av hög kvalitet.
Parallellt sker en liknande utveckling i EU:s Carbon Removals and Carbon Farming Regulation (CRCF), och via Parisavtalets Artikel 6-mekanismer, som nu börjar ersätta äldre baserade metoder. Det innebär att den befintliga poolen av äldre, billiga krediter gradvis fasas ut och ersätts av en mer begränsad och reglerad marknad.
Vare sig ett företag har satt Science Based Targets eller inte brukar många snegla på deras riktlinjer. Science Based Targets initiative (SBTi) lanserade sin uppdatering av sin corporate net-zero-standard. Standarden inte bara erkänner kolkrediter som en integrerad del i trovärdiga netto-nollstrategier, utan har med det som ett krav – inte som ett komplement eller en genväg.
Resultatet av de skärpta kraven och regleringarna är en marknad för kolkrediter som är mer transparent, mer ansvarsutkrävande och mer kopplad till verklig klimatpåverkan.
Core Carbon Principles (CCP) sätter en ny lägstanivå för vad som räknas som en högkvalitativ kolkredit.
Det finns en utbredd uppfattning om att det är klokt att minska sina utsläpp först och köpa kolkrediter senare. Det kan låta rimligt. Men denna strategi kan leda till problem för köparen om man väntar för länge.
Utbudet av krediter med hög integritet och kvalitet, de enda som håller för framtidens granskning, är redan begränsat och efterfrågan ökar stadigt i takt med att fler länder och företag sätter netto-nollmål. Managementkonsultföretaget McKinsey bedömer att det kan uppstå en brist på tre till tio gånger det tillgängliga utbudet av högkvalitativa kolkrediter fram till 2030.*
Priserna skiljer sig dessutom redan markant beroende på kvalitet. Krediter som uppfyller CCP-kraven (Core Carbon Principles) kostar redan idag betydligt mer jämfört med andra krediter. Det här är inte en tillfällig prisskillnad utan marknaden som signalerar att kvalitet värderas, och att denna trend kommer att förstärkas.
För företag som väntar med att säkra tillgång till kolkrediter innebär det tre konkreta risker:
Efterfrågan på högkvalitativa kolkrediter väntas överstiga utbudet redan innan 2030, enligt McKinsey.
En del av kritiken mot kolkrediter har riktats mot naturbaserade projekt som skogar och restaurerade marker.
Naturbaserade lösningar (NBS) är, när de är väldesignade och ordentligt styrda, bland de mest kraftfulla verktygen vi har för kolinlagring med hänsyn till parametrar som kostnad, tillgänglighet och förmåga att skala upp. De hanterar inte bara koldioxid, de adresserar flera utmaningar samtidigt – biologisk mångfald, vattenkvalitet, erosion, ökade temperaturer, riskhantering för lokala samhällen och långsiktig resiliens.
Efterfrågan på naturbaserade removals, det vill säga krediter från projekt som aktivt tar upp kol ur atmosfären, som återbeskogning och restaurering av mark, har ökat markant.
ZeroMission har sedan starten 2006 fokuserat på kolkrediter certifierade enligt Plan Vivo just för att de har hög integritet och gynnar många sociala och miljömässiga utmaningar.
Naturbaserade kolkrediter, i sin bästa form, är inte bara ett sätt att balansera utsläpp. De är en investering i det naturkapital som affärsverksamhet och samhälle är fundamentalt beroende av.
Naturbaserade kolkrediter bidrar till klimatnytta, biologisk mångfald och lokal resiliens samtidigt.
Projekt inom förnybar energi har länge varit den dominerande kategorin på kolkreditsmarknaden. Men här sker de största förändringarna nu.
I augusti 2024 fattade ICVCM ett av sina mest kontroversiella beslut hittills. Nästan alla metodologier under kategorin förnybar energi underkändes, vilket påverkade 240 miljoner krediter i omlopp, huvudsakligen från vind- och solprojekt. 93 procent av de underkända krediterna kom från den gamla CDM-metodologin ACM0002.
Skälet var additionalitet. ICVCM bedömde att projekten sannolikt hade genomförts ändå, utan intäkterna från kolkrediter. Ett vindkraftverk i Indien eller Kina behöver i dag inte kolkrediter för att vara lönsamt. Det innebär att krediterna inte representerar någon faktisk additionell klimatnytta.
ICVCM bjöd dock in standarderna att revidera sina metodologier för att åtgärda bristerna, och Verra lanserade en reviderad metodologi, VMR0017, som sedan godkändes av ICVCM. Men det finns fortfarande många gamla CDM-krediter i omlopp.
Här kommer även Parisavtalets Artikel 6.4 in i bilden och gör det hela ännu mer komplicerat.
CDM, det gamla Kyotoprotokollets krediteringsmekanism, fasas nu ut och ersätts av Paris Agreement Crediting Mechanism (PACM) under Artikel 6.4. Problemet är att nästan 80 procent av de CDM-projekt som vill övergå till det nya systemet är just de förnybarhetsprojekt som ICVCM underkänt.
Det finns hundratals miljoner äldre energikrediter i systemet som inte kan få CCP-stämpeln och har mycket svårt att kvalificera sig under Artikel 6.4. De här krediterna är billiga, och som företag bör man undvika dessa om man vill visa på en trovärdig klimatstrategi.
Spisprojekt, eller “clean cookstove projects”, är en annan typ av energiprojekt. Idén är enkel och tilltalande: genom att ersätta öppna eldstäder med effektiva spisar i utvecklingsländer minskas bränsleförbrukningen och därmed utsläppen av koldioxid och hälsoskadliga partiklar. Projekten har dessutom tydliga sociala mervärden, exempelvis bättre luftkvalitet inomhus, minskad tid för ved- och bränsleinsamling och lägre kostnader för hushållen.
En serie granskningar visade att många projekt kraftigt överskattade hur mycket bränsle som faktiskt sparades. Skälen var flera: projektutvärderare använde generösa antaganden om hur ofta spisen användes, hur mycket den ersatte den gamla eldstaden, och om hushållen verkligen slutade använda de gamla metoderna parallellt. Resultatet blev att man i många fall utfärdat för många krediter.
ICVCM krävde att metodologier för den här typen av projekt uppdaterades med konservativa och mätbart underbyggda antaganden, att faktisk användning övervakas löpande snarare än skattas schablonmässigt, och att additionaliteten demonstreras tydligt. Både Gold Standard och Verra har sedan dess inlett ett arbete med att uppdatera sina metoder, och nu har totalt tre metodologier fått CCP-stämpeln.
Väldesignade spisprojekt med noggrann mätning levererar både klimatnytta och starka sociala effekter.
Clean cookstove-projekt minskar utsläpp och ger sociala mervärden som bättre inomhusluft.
Krediter från ett enskilt projekt kan vara sårbara. Klimatrisker som bränder, översvämningar eller politiska förändringar kan påverka leveransen. Metodologier kan revideras. Marknadsvillkor förändras. Det är precis som att äga en enda aktie och kalla det en investeringsstrategi.
En väluppbyggd portfölj av kolkrediter sprider risker över projekttyper, geografi och tidshorisonter, och matchar organisationers netto-noll-strategi. Portföljlogiken bygger på samma principer som i traditionell förmögenhetsförvaltning: diversifiering minskar samlad exponering och ger stabilare utfall.
Praktiskt innebär det att en portfölj kan kombinera exempelvis skogsprojekt i det globala syd, ett projekt för regenerativt jordbruk eller biokol i Sverige och tekniska lösningar såsom Bio-CCS. Varje del bidrar med sin specifika klimatfunktion och riskprofil.
En diversifierad kolkreditsportfölj, där till exempel biokolsprojekt kan ingå, sprider risk över projekttyp, geografi och tidshorisont.
VCM (Voluntary Carbon Market) är inte längre den spretiga marknad den en gång var. Integritetskrav skärps, tillsyn ökar, och de företag som engagerar sig – med rätt krediter, i rätt portfölj, mot en tydlig klimatstrategi – är de som kommer att lyckas bäst.
Naturbaserade lösningar spelar en central roll i detta. De levererar klimatnytta som är svår att uppnå på annat sätt, och de bygger den naturkapitalbas som näringsliv och samhälle är beroende av. Dessutom finns de på plats nu och kan leverera klimatnytta redan idag.
Utbudet av högkvalitativa krediter är begränsat. Priserna pekar uppåt. Reglerna skärps. Och de företag som agerar nu, bygger portföljer och säkrar tillgång, har ett strukturellt försprång gentemot de som väntar.
*) McKinsey & Company, “Matching durable carbon removals supply and demand by 2030”.
september 21, 2026
Läs mer
september 17, 2026
Läs mer
september 10, 2026
Läs mer