Det finns flera anledningar till att de skogsprojekt som utgör majoriteten av den frivilliga kolkreditsmarknaden befinner sig på andra geografiska platser än Sverige. De allra flesta projekt är belägna i globala syd och en stor anledning till det är, att tropikerna är en mycket lämpligare plats då träden växer många gånger snabbare i de varmare breddgraderna än här hemma i Sverige. Ett återbeskogningsprojekt som genererar kolkrediter blir därför mycket effektivare i tropikerna.

En annan stor anledning är, att projekten som verkar på den frivilliga kolkreditsmarknaden också ska bidra till social utveckling och förbättrade förutsättningar för de lokala samhällen som är inblandade, dels genom att ge bättre miljömässiga förutsättningar för deras jordar och samtidigt ge en extra inkomstkälla för projektdeltagarna. Även detta är lättare att uppnå på de geografiska platserna som idag dominerar för trädplanteringsprojekt. Slutligen är det också ett viktigt kriterium att projekten ska vara additionella.

Med additionalitet menas att projekten inte hade realiserats utan finansieringen från köpare av kolkrediter. Att uppnå allt detta med ett projekt i exempelvis Sverige är svårt. Detta beror bland annat på att det i Sverige finns en återplanteringslag, som innebär att den som avverkar skog är skyldig enligt lag, att säkerställa att ny skog växer upp, vilket försvårar för additionaliteten i ett svenskt projekt. Bra utformade trädprojekt kan också bidra till att lindra fattigdomen i låginkomstregioner, bevara den biologiska mångfalden och stödja FN: s hållbara utvecklingsmål – särskilt mål 1 (ingen fattigdom), mål 6 (rent vatten), mål 11 (hållbara samhällen), mål 13 (klimatåtgärder) och mål 15 (liv på land).

Klimatfinansiering bygger på rigorösa system med kontroll och granskning i flera led. Den frivilliga klimatfinansieringsmarknaden startades i mitten av 90-talet med Plan Vivo som den första standarden och tog fart under slutet av 2000-talet. Klimatnyttan certifieras av olika standarder vars gemensamma kriterier är att utsläppsminskningen/ klimatnyttan ska vara beräknad, uppmätt, spårbar, tredjepartsverifierad och additionell. Det sista kriteriet betyder att projektet inte skulle blivit av utan finansiering från klimatkrediterna. I Sverige idag finns inget certifierat projekt, men kanske kan detta komma att ändras i framtiden.

Plan Vivo är ett standardiseringsorgan för kolkrediter och klimatfinansieringsprojekt. För att förstå principen bakom som skulle man kunna jämföra standarden med ISO, Plan Vivo verkar dock uteslutande för att sätta standardiserade ramar för utformningen av klimatfinansieringsprojekt. Plan Vivo standarden blev till redan i 1994 och från början initierades det för att hjälpa småbönder i Chiapas, Mexiko att förvandla deras planterade träd till krediter.

Att ett klimatfinansieringsprojekt certifieras enligt Plan Vivo innebär att projektet lever upp till en mängd reglerade krav som säkerställer att projektet håller hög kvalitét. Vidare innebär det också att projektet kontrolleras för att säkerställa att det levererar den klimatnytta som det är utformat att göra, vilket Plan Vivo följer upp kontinuerligt, det är i samband med detta att krediterna från respektive projekt verifieras och ställs ut. Slutligen kräver det även uppföljningar som rapporteras in årligen och sammanställs i årsrapporter, rapporter som vi på ZeroMission granskar och sammanfattar till våra kunder årligen. I dessa årsrapporter framgår det tydligt vilka fram- respektive motgångar projektet har mött under året, samt vilka åtgärder som har vidtagits. Vart femte år granskas även projekten av en oberoende tredje part, alla dessa nämnda dokument och granskningar publiceras offentligt på Plan Vivos hemsida. Validering och certifiering utförs i samarbete med oberoende kontrollinstitut såsom Rainforest Alliance och projekten revideras regelbundet. Plan Vivo används på många håll i världen och stöds av många miljö- och intresseorganisationer. Sammantaget innebär alltså en certifiering enligt Plan Vivo att det finns en hög transparens vilket ger förtroende för projekten.

Att som småbonde gå med i Plan Vivo innebär även att 60% av inkomsterna från projektet går till bönderna, vilket ger dem en extra inkomstkälla och en ekonomiskViktigt att tillägga är att projekten inte är tilltänkta att ersätta de huvudsakliga inkomstkällorna som bönderna hade innan de gick med i projektet, utan är ett komplement till deras dagliga sysselsättning. Att delta i projektet innebär en extra inkomst, som kan nyttjas från mark som bonden inte behöver för att livnära sig på.

De tre grundläggande syften med Plan Vivo standarden är att:

1. Hjälpa de människor som lever och verkar nära där klimatförändringarna slår hårdast
2. Lindra fattigdom genom att erbjuda en alternativ och hållbar jordbruksmetod för lokalsamhällen som utsatts för degradering
3. Bygga lokal kapacitet genom kunskapsöverföring, utbildning och resurser till .

Det korta svaret är att de två benämningarna bygger på de latinska post och ante, som betyder innan respektive efter, ur ett tidsmässigt perspektiv. I praktiken innebär detta att ex-ante krediter utfärdas innan klimatnyttan skett, köpet av dessa krediter blir alltså likt en förfinansiering, medan en ex-post kredit ställs ut efter att klimatnyttan skett. Majoriteten av klimatprojekten på den frivilliga marknaden är av typen ex-post. Det finns en varierad diskussion kring vad som är bäst, men generellt kan man säga att utmaningen med ex-post krediter är att många av klimatprojekten utförs i låginkomstländer, där det kan vara en utmaning att få ihop finansiering för att realisera projekten. Det är här additionalitet kommer in och blir ett viktigt begrepp i sammanhanget.

Additionalitet innebär att projektet inte hade förverkligats om inte finansieringen från kolkrediterna hade skjutits till. När det gäller ex-ante krediter har detta varit principen för Plan Vivos trädplanteringsprojekt, att klimatnyttan sker successivt över tid när trädet växer och uppnås fullt ut efter ca 20–30 år beroende på typ av träd, vegetation och klimat. I projekten sluts avtal med småskaliga landägare utan möjlighet att med egna resurser finansiera trädplanteringen. Med ex-ante krediteringen ges landägaren en finansiering på förhand för att genomföra trädplanteringen då alternativet att betala landägaren i efterhand inte hade gjort aktiviteten möjlig.

Kritik som ex-ante projekt har fått genom tiderna är att det finns en risk att klimatnyttan överskattas på förhand, eller att projektet inte går som planerat. Detta adresserar Plan Vivo genom att konservativa beräkningsmetodiker tillämpas för att klimatnytta inte ska överskattas. Till exempel så räknas biomassa under mark (så som rotsystem) inte med samt att Plan Vivo tillämpar en riskbuffert där 10–20 % av klimatnyttan från alla projekt allokeras för att kompensera vid oförutsägbara händelser, t.ex. skogsbrand.

Syftet med ZeroMissions projekt är att förbättra miljön som helhet och inte bara klimatet. Våra skogsprojekt har som mål att bidra till en positiv miljöpåverkan. Inte bara genom kolbindning utan också genom att t.ex. motverka jorderosion, bidra till ett förbättrat kretslopp av vatten, ökad ekologisk resiliens och biologisk mångfald. Eftersom lokalbefolkningen får tillgång till virke och ved i och med trädplanteringen minskar trycket på naturskogarna där de tidigare tog ut vad de behövde. Det finns exempel på trädplantering med negativ miljöpåverkan, bl.a. monokultur av eukalyptus på skyddsvärd mark. Det tar vi och Plan Vivo avstånd ifrån. Enligt Plan Vivos standard ska alltid inhemska trädsorter användas.

Vi anser att plantera träd och motverka avskogning är en av de mest effektiva metoder som finns för att binda kol, både genom att det reducerar utsläppen, samtidigt som det tar upp koldioxid ur atmosfären. Avskogning står för ungefär en femtedel av de globala utsläppen årligen. Låter man träden stå kvar, eller planterar nya, har de en ovärderlig roll som kolsänka.

Samtidigt ligger det ett stort värde i träden då de bidrar till många mednyttor, för jorden runtomkring, samt för biodiversitet och mångfald. Klimatförändringar och koldioxid i sig kan vara abstrakt och svårt att ta på, medan träden är synliga.

Egentligen finns inga regler eller rekommendationer för detta, dock ser vi att många av våra kunder väljer att köpa krediter i projekt som kan kopplas till deras verksamhet. Exempelvis, för företag vars främsta utsläppskällor är fossila kan det vara lämpligt att överväga att klimatfinansiera helt eller delvis genom ett projekt som främjar förnybar energi.

Det finns kritik som rör klimatnyttans beständighet i skogsprojekt. Sådana argument bemöts bäst genom de erfarenheter som nu finns, i Plan Vivos fall sedan 1994, och som bevisar att projekten fungerar. Vissa hävdar att energiprojekt är en bättre form av kompensation än skogsprojekt på grund av en högre grad av beständighet, men ZeroMission hävdar att så inte är fallet.

I takt med att klimatkompensationsmarknaden växer och blir mer mogen, så utvecklas även projekten, vilket också innebär att de ständigt förbättras för att bli ännu mer säkra och precisa. Exempel på detta kan vara tekniska lösningar som gör det lättare att övervaka och mäta projektens nytta, för att minimera risken för att klimatnyttan överskattas.

Skogar tar upp och binder in stora mängder koldioxid från atmosfären. Men när man hugger ned eller bränner upp träden släpps denna koldioxid ut igen. Idag avverkas enorma skogspartier runt om i världen, i en mycket hög takt. Enligt WWF försvinner cirka 100 000 kvadratkilometer tropiska skogar varje år. Det har gjort att närmare en femtedel av alla utsläpp av växthusgaser  kommer från avverkningen av framför allt de tropiska skogarna.

IPCCs understryker i sin rapport Climate Change and Land vikten av att plantera skog för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. De presenterar olika scenarion för hur världen kan hålla den globala uppvärmningen under 1,5 graders uppvärmning. För att lyckas krävs det att utsläppen minskar med 45 % från 2010 års nivåer för att vid mitten av seklet (2050) uppnå netto-noll utsläpp. Samtliga scenarios kräver en kombination av minskade utsläpp samt negativa utsläpp, det vill säga att binda redan utsläppta växthusgaser från atmosfären genom exempelvis återbeskogning.

Skogsavverkningen är också det största hotet mot den biologiska mångfalden. Många naturskogar försvinner på grund av efterfrågan på ved och virke. Genom ZeroMissions trädplantering minskar trycket på naturskogarna. En studie kallad The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB) uppskattar kostnaden för avskogningen till uppemot 3000 miljarder dollar. Det finns därför stora ekonomiska förtjänster att motverka avskogningen. Ett bättre jord- och skogsbruk är också en nyckel enligt FN:s jordbruksorgan för att vi ska nå de globala hållbarhetsmålen och i sådana sammanhang lyfts ofta våra Plan Vivo-projekt fram som ett bra verktyg.

Det enkla svaret är att det beror på och varierar från projekt till projekt, eftersom varje trädsort är unik och så är även de lokala förhållanden där träden ska planteras. Därför blir också varje projekt unikt. Innan planteringen ska genomföras upprättas en landanvändningsplan där man beslutar om vilka trädslag som ingår. Kolbindningen beräknas därefter och följs upp årligen.

Det är svårt att relatera en viss utsläppsmängd, t.ex. ett ton koldioxid, till ett visst antal planterade träd, eftersom en del av de träd som planteras kommer att gallras bort för att ge utrymme åt andra att växa. En annan svårighet är att ett genomsnittligt vuxet träd innehåller olika mängd kol, från runt 100-500 kg kol vilket motsvarar 400-2000 kg koldioxid. Men variationerna är mycket stora eftersom olika träd växer olika fort och blir olika stora.

Frågan ligger i begreppet ”kompensera”. Ordet kompensation kan ge intrycket av ekvivalens, att det ena ger samma eller har exakt samma egenskaper som det andra. Det leder vidare till slutsatsen att det inte spelar någon roll om utsläppen minskas eller om de klimatkompenseras då resultatet blir detsamma. Enligt denna tolkning på begreppet klimatkompensation blir svaret nej, trädplantering kan inte kompensera för utsläpp av fossiliserat kol då kolsänkorna är av olika slag och har olika egenskaper. Fossiliserat kol kommer stanna kvar i marken om inte människan aktivt pumpar upp den medan kol bundet i skog och mark riskerar att återgå som koldioxid i atmosfären vid oförutsägbara händelser som skogsbränder. Väl i atmosfären har koldioxidatomer utsläppta från fossila källor samma effekt som utsläpp gjorda från biogena källor.

Naturliga klimatlösningar (nature-based solutions) är enligt IPCC en av de mest effektiva och robusta metoder för att motverka klimatförändringarna och samtidigt skapa och stärka ekosystemtjänster, något som i sin tur gynnar både samhällen och biodiversitet (IPCC, Special report on climate change and land, 2019). Naturliga klimatlösningar har möjlighet att leverera över en tredjedel av de utsläppsminskningar som krävs för att stabilisera uppvärmningen väl under 2 grader på ett kostnadseffektivt sätt. Trots denna potential riktas enbart cirka 2 % av klimatfinansieringen mot naturliga klimatlösningar. Nyligen har även SBTi kommit ut med tydliga rekommendationer för företag att investera i Beyond Value Chain Mitigations (BVCM), som innebär att företag omedelbart bör vidta åtgärden att ta ansvar för utsläpp utanför den egna värdekedjan, detta genom att finansiera projekt som motverkar klimatförändringar. Särskilt attraktiva anses de projekt vara, som samtidigt med att leverera klimatnytta också levererar mednyttor för människor och natur.

Att plantera träd och motverka avskogning är en av de mest effektiva metoder som finns för klimatkompensation, både genom att det reducerar utsläppen från avskogning och att det tar upp koldioxid ur atmosfären, när träd planteras och växer. När träd växer binds koldioxid från atmosfären, vilket grundar sig i fotosyntesen hos träden.

Men för att ge avsedd effekt bör ett antal villkor uppfyllas, t.ex. att trädplanteringen inte skulle ha ägt rum, om det inte hade skjutits till pengar från klimatkompensationsmarknaden, det är detta som kallas additionalitet. Detta gör att trädplantering i Sverige inte blir lika attraktivt, eftersom det här finns lag på att återplantera efter avverkning. Ett annat villkor är att skogsbeståndet står kvar och bildar ett område som långsiktigt binder koldioxiden. Varje träd har en begränsad livslängd. När ett träd avverkas ska återplantering ske.

De projekt som ZeroMission stödjer sker i samarbete med lokala bönder som i och med att de involveras i dessa klimatkompensationsprogram får medel, utbildning och teknisk assistans. De skogsrestaureringsprojekt som vi idag förmedlar är certifierade genom Plan Vivo, vilket innebär att det finns tydliga ramar och regler för hur mycket mark en småbonde minst måste ha för att få lov att delta i projektet, samt hur stor del av marken som får användas till plantering. Detta för att säkerställa och reglera att småbondens möjlighet till försörjning och matsäkerhet inte äventyras. Viktigt att poängtera är att trädplanteringen endast utgör möjlighet för extra inkomst för projektdeltagarna, och inte ersätter andra inkomstkällor.

I många fall ansöker bönderna själva till projektet, när projektet väl har etablerats lite mer. Då är det ofta genom att de bönderna som redan är med i projektet rekommenderar andra bönder som de har kontakt med, att även de går med i projektet. För att bli antagen till projektet gör Plan Vivo en enskild bedömning av bonden, vilket bland annat innefattar en bedömning av levnadsförhållandena, drivkrafterna för att delta i projektet, hur inkomsten planeras att användas, samt förutsättningar för att uppnå de olika målen som det innebär att delta.

För att initialt kunna gå med krävs det även att bonden har en viss andel mark. Endast en given procentandel av denna mark får brukas till projektet, för att säkerställa att bondens förutsättningar att fortsätta livnära sig på sina huvudinkomster inte äventyras. Att vara delaktig i projektet innebär att trädplanteringen utgör en extra inkomstkälla, och är alltså inte tänkt att ersätta andra inkomstkällor. Ett annat kriterium är att marken inte har utsatts för avskogningen nyligen, detta för att försäkra att bönder inte avverkar skog för att kunna gå med i projektet.

Definitionen för en småbonde är en person som livnär sig på sin mark, men som har tillräckligt stor landareal, vanligtvis över 5 hektar , för att kunna avvara en del för trädplantering. På detta sätt äventyras inte bondens förutsättningar att fortsätta livnära sig på andra sätt, genom att fortsätta bruka övrig mark som innan. Den del som avsätts till projektet ska ge en extra inkomst till småbonden och samtidigt ge möjlighet att bruka de träden som i framtiden kommer att gallras ut.

Om trädplanteringarna är certifierade, vilket är fallet med de Plan Vivo-projekt som ZeroMission arbetar med, kontrolleras kolbindningen årligen, långsiktiga avtal skrivs med småbrukare och planteringarna revideras regelbundet. Denna certifierade metod innebär att planteringen kommer att bli ett inslag i lokalbefolkningens hushållning. Träden kan avverkas när de växt klart men då är det viktigt att ett nytt återplanteras. Försäljning av timmer och byggnadsmaterial ger bönderna en ytterligare inkomst. Fruktträd ingår ofta i planteringsmodellerna, vilket ger incitament att bevara dem, och ved till bränsle tas från snabbväxande arter. På så vis ökar respekten för träden. När träd dör eller avverkas sker återplantering. Gallring görs för att främja hela planteringsytans tillväxt. Bönderna får ersättning för detta arbete. Helt säker att träden står kvar kan man ändå inte vara. Bränder kan uppstå liksom krigssituationer som förhindrar skötsel och underhåll. Vid sådana situationer finns en buffert att ta till, både inom de enskilda projekten men också inom det totala Plan Vivo-systemet, som kompenserar för den eventuella förlusten. Denna buffert består av ca 20% av den totala arealen som planteras inom hela Plan Vivo.  Sammantaget är det en väldigt liten risk att den klimatnytta du som köpare av krediter betalat för kommer att försvinna.

Det slutgiltiga målet med Plan Vivo och projekten är att lokalbefolkningen ska komma till en punkt där det ses som självklart att skogsbestånd är mest värdefulla när de står kvar och genererar avkastning i form av ved, timmer, frukt och andra ekosystemtjänster. Återplantering blir då självklart varje gång avverkning sker. Detta mål uppfylls relativt snabbt i våra klimatkompensationsprojekt och utgör den största långsiktiga garantin för att skogen ska få stå kvar och att projekten ska leverera den klimatnytta som utlovas. Att metoden fungerar illustreras exempelvis genom det äldsta Plan Vivo-projektet i Mexiko, Scolel’te, som funnits sedan 1994 och som blomstrar än idag.

Naturbaserade klimatlösningar, eller nature-based solutions, är definierat av IUCN som “actions to protect, sustainably manage, and restore natural or modified ecosystems, that address societal challenges effectively and adaptively, simultaneously providing human well-being and biodiversity benefits”.

Alla ZeroMissions energiprojekt ger ett positivt bidrag till hållbar utveckling inom dess geografiska område. Både ekologiska och sociala kvaliteter måste ingå. Det kan gälla minskning av luftföroreningar, hälsoaspekter och förorening av vatten, förbättrad levnadsstandard, nya arbetstillfällen eller överföring av kunskap och teknologi. Projekt som är certifierade av Gold Standard och Fairtrade uppfyller dessa miljömässiga och sociala krav.

Gold Standard och Fairtrade Climate Standard ställer krav som, utöver de vanliga CDM-kraven, lägger ribban högt vad gäller graden av lokal förankring, additionalitet och bidrag till hållbar utveckling. Projekten har varit begränsade till områdena förnybar energi och energieffektivisering men inkluderar nu också skogsprojekt. Projekt som både är certifierade i enlighet med CDM och Gold Standard eller Fairtrade är ofta dyrare än de som bara är certifierade i enlighet med en standard. Det som kostar är bland annat försäkran om bidraget till hållbar utveckling som säkerställs genom omfattande informationsinsatser och samråd med lokalbefolkningen.

Den som köper reduktionsenheter (VER:s eller CER:s) genom ZeroMission medverkar till att ett projekt kommer till stånd och blir framgångsrikt. Det kallas additionalitet och är ett krav som ställs på alla projekt. Additionalitet testas på olika sätt under projektutvecklingen utifrån standardiserade verktyg. Bland annat tittar man på projektets lönsamhet med och utan klimatfinansiering.

Ett annat sätt att testa additionalitet är att se om det finns andra samhälleliga eller strukturella hinder som gör det sannolikt att projektet inte skulle ha kommit till stånd utan klimatfinansieringen. Projekt som av ovanstående anledningar inte bedöms komma till stånd utan klimatfinansiering bedöms vara additionella. Om bedömningen tvärtom görs att projektet är lönsamt utan krediter och/eller att det inte finns hinder är projektet inte additionellt och blir således inte godkänt.

Det görs en regelbunden inspektion av projekten genom oberoende organisationer. Det sker genom UNO-ackrediterade organisationer såsom SGS, TÜV eller DNV och pågår under projektets hela livslängd.

Miljöuttalanden är ett samlingsbegrepp för all miljörelaterad kommunikation som rör en produkt, tjänst eller verksamhet. Mycket av det vi skriver om här nedan är under förändring utifrån nya direktiv från EU när det gäller kommunikation. Direktiven ‘Empowering Consumers for the Green Transition’ och ‘Green Claims’ kommer att reglera olika typer av uttalanden fr o m kvartal 3, 2026. Just nu vet vi inte exakt hur direktiven kommer att påverka klimatarbetet men utgångspunkten i direktiven är att skydda konsumenter från oklara, missledande eller ej underbyggda miljöuttalanden. Den här utvecklingen tycker vi är bra och kommer förhoppningsvis att minska greewashing.

Att utföra sitt klimatarbete utifrån olika standards och metoder, t ex ISO, kommer i sig inte att vara förbjudet utan det handlar om kommunikationen av densamma. Vi uppdaterar informationen här löpande, har du frågor tveka inte att höra av dig till någon av oss på ZeroMission. 

Miljöuttalanden kan enligt den internationella standardiseringsorganisationen ISO delas in i tre olika grupper beroende på i vilken omfattning de är styrda av kriterier och kontroll. 

Typ I, ISO 14024 – Miljömärkningar kontrollerade av tredje part som t.ex. Bra Miljöval, Krav och Svanen. Konsumentriktade märkningar som kräver att en tillverkare ansöker till miljömärkningsorganisationen och följer upprättade kriterier. 

Typ II, 14021 – Egna miljöuttalanden och miljömärkningar är uttalanden om en produkt, tjänst eller verksamhet som en aktör själv tar fram och kommunicerar. ISO 14021 reglerar krav för hur begreppen ska användas, men det krävs inte nödvändigtvis någon kontroll eller oberoende verifiering. Detta gör att ansvaret ligger på aktören som gör uttalandet att kommunikationen inte är missvisande och att den är korrekt. Det är även vanligt att miljöuttalanden av denna typ följer en branschstandard som definierat egna kriterier och krav på kontroll.   

Typ III, ISO 14025 – Miljövarudeklarationer eller EPD:er (Environmental Declarations) är ett verifierat och oberoende dokument som redovisar livscykelutsläpp från en produkt eller tjänst.  

Olika miljöuttalanden har alltså olika villkor för att få användas, t.ex. att en standard följs. Nedan listar vi de vanligaste klimatstrategierna och miljöuttalandena som vi och våra kunder använder. Vid alla typer av egna miljöuttalanden är det viktigt att de följs upp med transparent dokumentation och beskrivning av vad som avses. 

Klimatfotavtryck avser den sammanlagda mängden utsläpp av växthusgaser från en produkt, tjänst eller verksamhet. Uttalanden om en produkts, tjänst eller verksamhets klimatfotavtryck bör alltid medföljas av en beskrivning av vilka delar av systemet som har inkluderats i beräkningen för att inte vara missvisande.

Exempel på felaktigt användande av begreppet:

“Vår klimatfinansiering gör att Produkt X har ett negativt klimatfotavtryck”

Med klimatfotavtryck avses alla växthusgasutsläpp associerade med det studerade systemet, ej inräknat klimatfinansiering.

Mekanism för att klimatfinansiera en produkts, tjänst eller verksamhets klimatfotavtryck genom förebyggande, minskande, eller borttagande av en ekvivalent mängd växthusgaser i en process utanför systemgränserna av det studerade systemet.  

Exempel på felaktigt användande av begreppet:  

“Vi klimatfinansierar genom att enbart servera vegetarisk mat”   

Att servera vegetarisk mat kan vara ett effektivt sätt att minska klimatpåverkan inom en verksamhet men betraktas inte som klimatfinansiering då det förutsätter att det sker i en process utanför verksamheten.  

Begreppet regleras inte av en standard men används synonymt med klimatneutral. Netto Noll är en global vedertagen klimatstrategi som används av länder och företag. Till exempel har Sverige som mål att nå nettonollutsläpp 2045, enligt det klimatpolitiska ramverket.   

Produkt, tjänst eller verksamhet som har ett klimatfotavtryck med noll växthusgasutsläpp eller ett klimatfotavtryck som är klimatfinansierat. Vid uttalanden om klimatneutralitet krävs bland annat att beräkningen håller en hög kvalité gällande data och datakällor, och att emissionsfaktorer och osäkerheter dokumenteras.

Direktiven ‘Empowering Consumers for the Green Transition’ och ‘Green Claims’ kommer att hårt reglera denna typ av uttalanden fr o m kvartal 3, 2026.

För att bli klimatpositiv behövs en standard eller specifikation som reglerar begreppet klimatneutralitet, t.ex. ISO 14021 eller PAS 2060. Alla utsläpp i hela värdekedjan ska beräknas utifrån ett livscykelperspektiv. Konceptet innebär att man sätter reduktionsmål med hänsyn till hela värdekedjan, i enlighet med 1,5-gradersmålet. Projekten för klimatfinansiering ska vara certifierade och tredjepartsgranskade.

Direktiven ‘Empowering Consumers for the Green Transition’ och ‘Green Claims’ kommer att hårt reglera denna typ av uttalanden fr o m kvartal 3, 2026.

Produkt, tjänst eller verksamhet vars klimatfotatryck är klimatfinansierat. Begreppet kan exempelvis avse en delprocess av en verksamhet, t.ex. transporter eller de totala livscykelutsläppen. Viktigt är att kommunicera tydligt vad som är klimatkompenserat och att klimatkompensation är certifierad och tredjepartsgranskad.

Direktiven ‘Empowering Consumers for the Green Transition’ och ‘Green Claims’ kommer att hårt reglera denna typ av uttalanden fr o m kvartal 3, 2026.

Negativa utsläpp avser teknologier eller naturliga klimatlösningar som binder koldioxid från atmosfären och lagrar den och på så sätt skapar en kolsänka. Negativa utsläpp skiljer sig på så sätt från andra typer av utsläppsminskningar som undviker utsläpp från att ske eller minskar utsläpp från ett referensscenario. Exempel på negativa utsläpp är trädplantering, koldioxidinfångning och lagring (Carbon Capture and Storage, CCS), och koldioxidlagning från förbränning av biomassa (Bio Energy Carbon Capture and Storage, BECCS).  

Miljöuttalanden som inte omfattas av en definition och därmed inte kan mätas eller bekräfta uppfyllnad bör inte användas för att beskriva en verksamhet, produkt eller tjänst. Exempel på ospecificerade uttalanden är t.ex. “grön”, “hållbar” och “klimatsmart”. Direktiven ‘Empowering Consumers for the Green Transition’ och ‘Green Claims’ kommer att hårt reglera denna typ av uttalanden fr o m kvartal 3, 2026.

Metoder och terminologi kring att ta ansvar för sina utsläpp är i ständig förändring. Det traditionella begreppet klimatkompensation, dvs att balansera egna växthusgasutsläpp med minskningar utanför värdekedjan, utmanas av begrepp såsom klimatfinansiering och Beyond Value Chain Mitigation som lanserats av Science Based Target Initiative.

På ZeroMission har vi alltid haft klimatet i fokus medan begrepp och miljöuttalanden har haft en underordnad roll. För att kunna begränsa jordens uppvärmning behövs alla verktyg i lådan och det inbegriper både egna utsläppsminskningar och de som kan göras utanför värdekedjan. Oavsett vilka miljöuttalanden ett företag får, eller inte får, använda sig av i sin kommunikation så kommer dessa åtgärder vara avgörande för utvecklingen av klimatet de närmaste decennierna.

SBTi visar på tre modeller för hur företag kan ta ansvar för sin miljö- eller klimatpåverkan utanför sin egen värdekedja. De här tre modellerna, ger ett delvis förnyat sätt att se på hur klimatstrategin kan genomföras. Alla tre bygger på att först mäta och minska de egna utsläppen i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål. Exempel på åtgärder är miljö- eller klimatprojekt såsom de vi på ZeroMission erbjuder.

Matcha andelen åtgärder med mängden oförminskade ton CO2e-utsläpp, ton för ton.

Kanalisera finansiering till åtgärder utanför värdekedjan genom att sätta ett internt pris på sina utsläpp.

Avsätt en del (procentsats) av sin omsättning eller vinst för att finansiera åtgärdsprojekt.