Negativa utsläpp behöver fyrdubblas till 2050 – och naturen levererar redan i dag

Fem viktiga punkter

1. Negativa utsläpp är nödvändiga för att nå Parisavtalet. 
2. Upptaget måste fyrdubblas till 2050. 
3. Naturen står för 99,9 procent av upptaget i dag. 
4. Natur och teknik behövs. 
5. Naturbaserade lösningar måste göras rätt, och marken räcker. 

Vad är negativa utsläpp?

Negativa utsläpp innebär att koldioxid tas bort från atmosfären och lagras i skog, mark, berggrund eller produkter. Det kallas också koldioxidupptag, removals eller CDR (carbon dioxide removal).

Varje scenario som FNs klimatpanel bedömer klarar 1,5 eller 2 graders uppvärmning innehåller negativa utsläpp. Det behövs av tre skäl: för att snabba på nedgången i utsläpp de närmaste decennierna, för att väga upp de utsläpp som är svåra att få bort helt (från jordbruk, flyg och viss industri) och för att på sikt kunna sänka halten koldioxid i atmosfären igen.

Allt tyder nu på att världen kommer att passera 1,5 grader runt 2030, förhoppningsvis tillfälligt. Det bedömer bland annat FN:s miljöprogram UNEP. Då räcker det inte att nå netto noll, utan vi måste ta bort mer koldioxid, med hjälp av negativa utsläpp, än vi släpper ut för att få ner temperaturen till säkra nivåer igen. Det gör negativa utsläpp viktigare än någonsin.

I den här artikeln vill vi visa hur stort behovet är, varför naturbaserade lösningar spelar en så central roll just nu – och varför vi behöver alla typer av negativa utsläpp, inte en i stället för en annan.

Behov av fyra gånger mer negativa utsläpp till 2050

Världen tar i dag bort cirka 2,2 miljarder ton koldioxid per år. För att ha en chans att nå 1,5 grader igen måste det öka ungefär fyra gånger, till runt 8,75 miljarder ton per år 2050. Det visar den tredje upplagan av The State of Carbon Dioxide Removal, som skrivits av fler än 50 forskare och publicerades i juni 2026.

Ländernas egna klimatplaner räcker inte. Rapporten jämför vad länderna lovat med vad som behövs, och glappet växer snabbt:

Dessa siffror förutsätter dock att utsläppen samtidigt minskar snabbt. Om kraftfulla utsläppsminskningar skjuts upp tio år behöver världen enligt rapporten ta bort minst 150 miljarder ton koldioxid extra. Det är ett av de tydligaste argumenten för att negativa utsläpp aldrig kan ersätta utsläppsminskningar och klimatomställningsplaner. De förutsätter dem.

Rapporten är också tydlig med att kolinlagring genom negativa utsläpp är en begränsad resurs som ska användas klokt, och att den ska spela en mindre roll än utsläppsminskningar. Men den behövs, och den behövs i en skala vi ännu inte är i närheten av.

Naturbaserade negativa utsläpp står för 99,9 % av upptaget i dag

Nästan allt upptag som sker i dag kommer från naturen. Enligt State of CDR står naturbaserade klimatlösningar som skog, återbeskogning, restaurering av ekosystem, agroforestry och markbundet kol för 99,9 procent av världens negativa utsläpp. De nya tekniska metoderna, som biokol och BECCS, tar tillsammans bort ungefär 2 miljoner ton per år, vilket är en promille av totalen.

Naturbaserade lösningar har tre stora fördelar:

• De finns redan i stor skala. Metoderna är välbeprövade och kan genomföras i dag, inte om tjugo år.
• De är billiga. State of CDR anger kostnaden för skogsbaserade metoder till 5–53 dollar per ton koldioxid, att jämföra med över 200 dollar per ton för de dyraste tekniska metoderna.
• De ger mer än kol. Rätt utformade stärker de biologisk mångfald, vattenförsörjning, markhälsa och lokala försörjningsmöjligheter.

Hur stor del av de negativa utsläppen kan naturen stå för?

Flera stora studier har försökt svara på det. När siffrorna jämförs är det viktigt att veta att de oftast både inkluderar upptag (t.ex. återbeskogning) och undvikna utsläpp (t.ex. stoppad avskogning).

• Griscom m.fl. (2017) i tidskriften PNAS kom fram till att naturbaserade klimatlösningar kan stå för 37 procent av den kostnadseffektiva klimatnytta som behövs fram till 2030 för att hålla uppvärmningen under 2 grader. Den kostnadseffektiva potentialen beräknades till 11,3 miljarder ton CO2e per år. Andelen sjunker över tid i takt med att andra sektorer ställer om: till 20 procent fram till 2050 och 9 procent fram till 2100.
• Roe m.fl. (2019) i Nature Climate Change bedömde att markanvändningssektorn kan bidra med ungefär 30 procent, eller 15 miljarder ton CO2e per år, av den minskning som behövs 2050 för 1,5 grader. I deras färdplan ökar upptaget tiofaldigt mellan 2030 och 2050.
• The State of CDR (första upplagan, 2023) uppskattade att upptaget från träd och mark behöver ungefär fördubblas till 2050, samtidigt som de tekniska metoderna måste växa över tusenfalt.

Slutsatsen är densamma i alla studier: naturen kan bidra med en mycket stor del av lösningen, men inte med hela.

Tekniska negativa utsläpp: BECCS, DACCS och biokol – räcker de?

Negativa utsläpp genom tekniska metoder som BECCS, direktinfångning ur luften (DACCS) och biokol har en stor fördel. De kan lagra kol i hundratals eller tusentals år. Det är svårt för skog och mark att garantera, eftersom bränder, torka och skadedjur kan släppa ut kolet igen. Vi behöver därför båda.

Utmaningen är skalan. Enligt State of CDR 2026 växer de nya metoderna med cirka 40 procent per år. Det är i nivå med solenergins tillväxt, men ändå inte tillräckligt för att nå Parismålet. I alla rapportens scenarier måste de tekniska metoderna nå miljardtonskala till 2050 från dagens ungefär 2 miljoner ton.

Kommer det att gå? Det är det ingen som vet i dagsläget. Det finns tecken på rörelse: investeringarna i CDR-företag ökade 2025, och Sverige är ett av få länder med stora demonstrationsprojekt, som Stockholm Exergis BECCS-anläggning.

Just därför är det fel att ställa olika negativa utsläpp mot varandra. Vi kan inte vänta på att tekniken ska skalas upp, och vi kan inte satsa allt på att den inte gör det. Naturbaserade klimatlösningar ger upptag i dag medan tekniken byggs ut. Tekniska lösningar ger beständig lagring och kompletterar naturen när den når sina gränser.

Så görs naturbaserade negativa utsläpp rätt

Att negativa utsläpp genom naturbaserade klimatlösningar behövs betyder inte att alla träd är bra träd. Dåligt genomförda projekt kan skada mer än hjälpa. Monokulturer av snabbväxande träd kan tränga undan naturliga ekosystem, vara känsligare för brand och torka och ge låg biologisk mångfald. Projekt som planeras ovanifrån kan inskränka ursprungsfolks och lokalsamhällens rätt till sin mark.

Varningarna finns i forskningen. State of CDR påpekar att konventionella removals kan innebära risker för biologisk mångfald och livsmedelsförsörjning om de genomförs dåligt. The Land Gap Report (2022) visade att ländernas klimatlöften tillsammans skulle kräva nästan 1,2 miljarder hektar mark för upptag, och lyfte fram risken för ursprungsfolks rättigheter och småbönders försörjning.

När naturbaserade klimatlösningar görs rätt är de däremot något av det bästa vi har – för klimatet, naturen och människorna. Det innebär bland annat:

• Biologisk mångfald hamnar först. Inhemska arter, naturlig föryngring och blandade system som agroforestry, inte monokulturer.
• Lokalt ägarskap. Projekten utformas av och med de människor som bor och brukar marken.
• Ursprungsfolk och lokalsamhällen ger sitt samtycke – inte en gång, utan löpande.
• Rättvis fördelning av intäkter. En stor del av pengarna ska gå till dem som gör jobbet på marken.
• Oberoende granskning. Upptaget mäts, följs upp och verifieras av tredje part.

Plan Vivo: så säkras kvaliteten i naturbaserade klimatprojekt

Därför arbetar vi med projekt certifierade enligt Plan Vivo, den äldsta standarden för frivilliga klimatprojekt. Den växte fram ur ett pilotprojekt i Chiapas i Mexiko på 1990-talet och är byggd för småbrukare och lokalsamhällen. I Plan Vivo-projekt:

• tar lokalsamhällena fram sina egna markanvändningsplaner, sin ”plan vivo”, utifrån sina behov och prioriteringar
• går minst 60 procent av intäkterna till de deltagande samhällena och småbrukarna
• läggs vikt vid inhemska arter och stärkt biologisk mångfald
• sker uppföljningen delvis av samhällena själva, och projekten granskas av oberoende revisorer

Räcker marken till negativa utsläpp? Ja – om vi ändrar vad vi äter

En vanlig invändning mot negativa utsläpp med hjälp av naturbaserade klimatlösningar är att vi inte kan återbeskoga för mycket, eftersom marken behövs för att producera mat. Invändningen är befogad om vi fortsätter äta som i dag. Men forskningen visar att problemet inte är brist på mark, utan hur vi använder den.

Den största sammanställningen av livsmedelssystemets miljöpåverkan hittills är Poore och Nemecek (2018) i tidskriften Science, baserad på data från omkring 38 000 gårdar i 119 länder. Den visar att animaliska livsmedel använder omkring 77 procent av världens jordbruksmark, men bara ger 18 procent av kalorierna och 37 procent av proteinet. Vid en global övergång till växtbaserad kost skulle jordbruksmarken kunna minska med cirka 75 procent, från 4,1 till ungefär 1 miljard hektar. Det frigör omkring 3,1 miljarder hektar – en yta ungefär lika stor som USA, Kina, EU och Australien tillsammans.

Hayek m.fl. (2021) i Nature Sustainability gick ett steg längre och räknade på vad den frigjorda marken skulle kunna binda om naturen fick återhämta sig. En global övergång till växtbaserad kost till 2050 skulle kunna ge ett upptag på 332–547 miljarder ton koldioxid. Det motsvarar 9–16 års globala fossila utsläpp. Forskarna mappade bara områden där naturlig föryngring kan växa upp till täta, artrika ekosystem.

Alla behöver inte bli veganer för att göra skillnad. Hayek m.fl. visar att även en minskad köttkonsumtion i linje med EAT-Lancet-kommissionens ”planetary health diet” skulle ge ett betydande upptag. Den kosten bygger på mer baljväxter, nötter, frukt, grönsaker och fullkorn, och är framtagen för att vara bra både för hälsan och för planeten.

Två viktiga nyanser. Den största potentialen finns i hög- och medelinkomstländer, där ett minskat köttbehov har liten påverkan på livsmedelstryggheten. Och i många regioner är djurhållning kulturellt och ekonomiskt viktig för lokalsamhällen. Kostomställningen handlar därför främst om oss i de rika delarna av världen – och den frigjorda marken ska restaureras på samma sätt som alla NbS: tillsammans med människorna som lever där.

Så frågan är inte mat eller skog. Med en mer växtbaserad kost räcker marken till båda.

Alla negativa utsläpp behövs – och det börjar nu

Klimatforskningen är tydlig: vi måste minska utsläppen så snabbt vi kan, och samtidigt bygga upp negativa utsläpp i en skala världen aldrig sett. Det finns ingen anledning att ställa olika typer av upptag mot varandra. Vi behöver skog, mark och våtmarker. Vi behöver BECCS, biokol och direkt koldioxidinfångning. Och vi behöver en kost som frigör mark för naturen.

Naturbaserade klimatlösningar är det vi har här och nu. De står för nästan allt upptag i dag och kan växa redan detta decennium.

På ZeroMission har vi över 20 års erfarenhet av olika typer av negativa utsläpp. Kontakta oss för att veta mer, eller om du vill lägga upp en strategi för att hantera negativa utsläpp genom klimatfinansiering i din organisation.

Källor

• Edwards, M. m.fl. (2026). The State of Carbon Dioxide Removal – 3rd Edition. doi:10.17605/osf.io/zrd65. org. Sammanfattning: Carbon Brief, juni 2026.
• Smith, S. M. m.fl. (2023). The State of Carbon Dioxide Removal – 1st Edition. Smith School, Oxford.
• Griscom, B. W. m.fl. (2017). Natural climate solutions. PNAS, 114(44), 11645–11650. doi:10.1073/pnas.1710465114.
• Roe, S. m.fl. (2019). Contribution of the land sector to a 1.5 °C world. Nature Climate Change, 9, 817–828. doi:10.1038/s41558-019-0591-9.
• IPCC (2022). Climate Change 2022: Mitigation of Climate Change. Arbetsgrupp III, sjätte utvärderingsrapporten. Kapitel 7 och 12. ch.
• Dooley, K. m.fl. (2022). The Land Gap Report. org.
• Poore, J. & Nemecek, T. (2018). Reducing food’s environmental impacts through producers and consumers. Science, 360, 987–992. doi:10.1126/science.aaq0216.
• Hayek, M. N., Harwatt, H., Ripple, W. J. & Mueller, N. D. (2021). The carbon opportunity cost of animal-sourced food production on land. Nature Sustainability, 4(1), 21–24. doi:10.1038/s41893-020-00603-4.
• Ritchie, H. (2021). If the world adopted a plant-based diet we would reduce global agricultural land use by 75%. Our World in Data.
• Willett, W. m.fl. (2019). Food in the Anthropocene: the EAT–Lancet Commission on healthy diets from sustainable food systems. The Lancet, 393, 447–492.
• Plan Vivo Foundation. PV Climate – Plan Vivo Carbon Standard v5.0. org.