November 27, 2019
I förra veckan lyftes kritik mot effektiva spisar upp i DN:s rapportering, främst genom Öko-institute rapport ”How Clean is the Clean Development Mechanism?”. Rapporten som släpptes 2016 hänvisar till flera projekttyper med risk för låg additionalitet, däribland effektiva spisar under Clean Development Mechanism (CDM). Men trots att effektiva spisprojekt inom CDM eller sk. FN-certifierade projekt rätteligen har kritiserats i Öko-institutes rapport, kommer effektiva spisar spela en viktig roll för att minska utsläpp av växthusgaser världen över.
Faktum är att studien som författarna till Öko Institutets rapport refererar till, Lambes et al. (2015), förutspår en ökad användning av biomassa för matlagning från 700 miljoner 2015 till 900 miljoner 2020. Den ökande tillgången till el och rena bränslen kommer överträffas av den stora befolkningstillväxten. På grund av att utbyggnaden av andra typer av energikällor inte räcker till anser författarna att det kommer att krävas mellansteg, som till exempel en effektivare förbränning av den ved och träkol. Samtidigt pekar man på flera nyttor med klimatkompensation, eller sk. ”carbon finance”, förutsatt att det görs på rätt sätt.
” Carbon finance can be a catalytic finance mechanism for cookstove projects, particularly those that do not rely exclusively on carbon revenues to maintain and scale implementation. Carbon revenues can bring about a range of ancillary benefits for the project developer and end-user, including quality assurance, monitoring and reporting of progress over an extended time period.” – Lambe et al. (2015)
Det finns två fall där Lambe et al. (2015) ser en tydlig nytta med att använda klimatkompensation för effektiva spisar:
Båda fallen innebär åtgärder som är additionella, dvs. att pengarna skapar en förändring som verkligen minskar utsläpp av växthusgaser. Studien tar upp exempel på projekt som egentligen inte behöver pengarna från klimatkompensation, men som ändå skapar klimatkrediter. Om man köper klimatkompensation från sådana projekt blir inte klimatnyttan så stor eftersom projektdeltagarna förmodligen skulle kunnat köpa den effektiva spisen i alla fall. Till exempel menar man i rapporten från Öko-institute att spisar som säljs med stöd av klimatkompensation i t.ex. stadsmiljö har lägre additionalitet, eftersom de hushållen förmodligen skulle ha försökt minska sin bränsle konsumption ändå.
För att säkerställa hög additionalitet riktar sig ZeroMissions spisprojekt i Kenya, Madagaskar och Indien till hushåll på landsbygden med väldigt begränsade resurser. För slutanvändarna med begränsade resurser är kraven att kontrollera och följa upp hur spisar används av slutanvändare viktiga. Man mäter i hur stor utsträckning spisarna används och hur de påverkar olika Globala Hållbarhetsmål (SDGs) som levnadsstandard och luftkvalitet. Det bidrar till att säkerställa att spisen används och underhålls under sin livstid och uppföljningen med slutanvändaren kan leda till en förbättring av tekniken.
ZeroMission samarbetar framförallt med två utvecklare av energiprojekt: Myclimate i Schweiz och Fair Climate Fund i Nederländerna. Båda projektutvecklarna är icke-vinstdrivande organisationer som gör en initial investering för att starta projekt. Klimatkompensation gör att man kan driva projektet under under lång tid, vanligtvis 10-20 år. Myclimates projekt är certifierade under Gold Standard och Fair Climate Fund certifierar sina projekt under Fairtrade Climate Standard.