I en nyhet, som från början kommer ifrån Lund Universitet, hävdar man i rubriker att ”trädplantering inte fungerar som miljöstrategi” eftersom de har uppmärksammat utmaningar att förena klimatnytta med lokala behov, deltagande och utveckling i ett projekt i Uganda. Den slutsatsen har man dragit ifrån en fältstudie där man har pratat med 56 individer av 5316 stycken. Det är också ett trädplanteringsprojekt av över (runt) 800 stycken världen över.

Det finns alltid utmaningar som man måste ta på största allvar när det gäller klimatkompensationsprojekt – det gäller alla typer av projekt som satsar på utveckling, särskilt eftersom människor är inblandande. Det gäller alla typer av klimatkompensation i trädplanteringsprojekt och energiprojekt.

Och visst fungerar trädplanteringsprojekt som miljöstrategi, både som klimatanpassning lokalt, som utsläppsminskning globalt och som pådrivare av utsläppsminskningar hos företag. Frivilliga handeln av krediter från skogsprojekt (återplantering och bevarande) är de näst mest handlade typen av frivillig klimatkompensation i världen, och till det hösta värdet. Vi måste också återplantera och bevara skog eftersom avskogning är den näst största källan till utsläpp, när den egentligen har en viktig roll som kolsänka.

Att projekten förutom kolbindning (som är handelsvaran) också ska bidra till en hållbar utveckling bör ett mycket viktigt kriterium för alla klimatkompensationsprojekt. Senast idag läste jag en debattartikel av Partners och experter i Agroforestry Network med en uppmaning om att ”satsa på träden om man vill bekämpa fattigdom och klimatförändringar“.

Alltså drar rubriken i detta fall slutsatser på ett för litet urval. Vi lägger ner många timmar på att följa upp de projekt vi arbetar med, både framgångar och utmaningar. Bland annat reser ibland till våra projekt.  Är du nyfiken på att följa med, är du välkommen.